Frukost imorgon ar all Melon soda jag kan fa i mig. Gratis. Japan ar bast.
Jag gick en liten svang till Starbucks. Det starbucks som ligger precis i Shibuya-korsningen och som jag bada ganger hittills startat och avslutat mina Japan-vistelser pa. Det var ganska tomt, men oppet, trots att klockan var 2 nar jag kom dit. Jag drack en choklad och vilade sedan lite bland alla andra vilande japaner. De sov lite hardare an jag, men det var anda mysigt att ligga dar och lyssna pa nagon sorts crazy jazz som strommade ur hogtalarna och bara titta pa Shibuya-korsningen som for en gangs skull var nastan overgiven, forutom en miljon taxibilar som raggade passagerare.
Da tankte jag pa att klockan for er just da var typ strax efter middagstid och att nar jag kommer tillbaka kommer Shibuya anda att se likadant ut fast jag inte ar dar. Det kanns bra pa nagot satt.
Om en timme ska jag upp, jag kanske borde sova. Fast det ar lite planerat ocksa, att jag inte gor det, sa att jag faktiskt kan sova bort det trakiga som det innebar att flyga.
Javla vaska alltsa, om jag inte far in den i baggaget vet jag inte vad jag gor. Jag har redan slangt det som jag kan slanga, plus lite sockar och sadant dar som man lika garna kan kopa nytt, men om jag vager ett par kilo for mycket far jag vall. tja. Bra fraga. Jag kom till Japan med 5-6 kilo i vaskan, det BORDE inte vara moljigt att jag kopt saker for 15 kilo, men det ar ganska manga pasar med klader och tv-spel... plus Ni no Kuni, som i sig vager ett par hundra gram. Monster-spel, men fett kul det kommer att bli att spela det med min NYA DS LL!!
Godnatt, nu ska jag lyssna pa Blind Guardian och blunda lite.
Ett till internetcafe
Klockan ar typ tio over tolv har i Shibuya och det ligger en man i baset bredvid mig och snarkar som satan.
Om 5 timmar ska vi kliva upp, om 9 gar vart flyg, om nastan ett helt dygn ar vi tillbaka i Sverige.
Jag vet inte hur jag kanner infor det.
Det SKA bli kul att traffa alla hemma i Sverige, det SKA bli skont att slippa den har sjuka varmen vi haft ett par dagar nu, det SKA bli kul att komma hem och packa ur sin vaska och fylla garderoben med halva Harajuku, spelhyllan med halva Akihabara, och skivhyllan med 30 nya gamla skivor som jag bara spontant kopte iforrgar i nagot sorts maniskt rus som jag sahar i efterhand inte kan forklara eller forsvara, men som jag anda kanner mig ganska nojd med trots allt.
Men fan. Den senaste veckan har i Tokyo (och dagarna innan det i Sendai) har jag mest av allt kant att jag verkligen inte vill aka tillbaka. Att jag vill stanna har. Iallafall ett litet tag till.
Det ar lite som en foralskelse i nagon man inte kan fa, eftersom att jag aldrig kommer att kunna passa in har, och egentligen inte vet om jag vill. Det ar inte det att jag vill bli japan, men jag antar att det helt enkelt ar sa att det ar roligare har pa nagot satt. Att ata ute ar roligare har, att var ute pa stan ar typ oandligt mycket roligare har, att plugga verkar ocksa sjukt mycket roligare har, om man ska basera det pa vad jag fick se nar jag var i Sendai.
Teresa: Vi ska, om allt gar ratt till, vara framme i Sverige klockan 20 over fem. Efter det vet jag inte hur lang tid det tar till Centralen vet jag inte, men vi lar smsa sa fort som vi har mojlighet...
Sedan vet jag inte vad Palles planer bestar i, men jag foreslar att alla som vill kommer hem till oss i Akeshov och sa har vi grisfest med en massa godis och mat och lask och Christian.
Om nagon skulle raka ha Tonys nummer kan ni hora med honom om han ar ledig ocksa, eller om han laser det har sa kan han svara.
Usch, jag har gjort av med sa grymt mycket pengar sa att det ar nastan inte roligt. Fast det ar det saklart.
Dushade just, och jag tror jag ska ut och kika rung lite sista kvallen i Shibuya innan jag aker hem. Saga ett litet hejda, ifall nagot fortfarande ar oppet.
Godnatt. Fast egentligen ses vi nog senare nar jag kommer tillbaka och skriver lite mer. Det brukar bli sa.
Jag tankte pa Faye Wong ocksa tankte jag "Bajs on me" apropa Final Fantasy-laten och skrattade lite hogt for mig sjalv, sa det var val bli dagens rubrik
Vi var pa en skoaffar i Harajuku idag, och jag sag de snyggaste skorna jag sett i mitt liv. De var lila, tjocka, feta, snygga pa alla satt, och precis lite for sma! Andra storlekar hade de inte heller, eftersom det typ... inte fanns fler av dem. Sa jag bestamde mig for att vinna genom att hitta ett par annu snyggare skor nasta dag istallet.
Sedan har jag kopt cdskivor idag. Inget man inte kan gora pa hemmaplan i och for sig, speciellt inte med tanke pa att enbart en enda var japansk (Feather Float av OOIOO, som jag velat ha skitlange!) och resten var typ.. skivor jag inte hort av band som jag gillar. Jag kunde verkligen inte hjalpa mig, det var det forsta vi shoppade sedan vi lattade pa locket och jag stod i 250yen-hyllan och bara packade pa mig skivor tills jag hade en halvmeter cd-skivor. Det som var speciellt var att den har begagnat-hyllan var full av BRA skivor och inte bara en massa Backstreet Boys och Vanilla Ice som de brukar vara hemma. Jag tror val kanske inte att det ar nagot som ar sadar "bara i Japan", men det var kul att bara plocka pa sig cdskivor for 20 spann som jag visste att jag skulle lyssna pa nar jag kom hem.
Sedan klader, och det blev en hel del klader kan jag meddela. Det blir mer imorgon. Imorgon lar bli en sjukt stressig dag for ovrigt. Vi ska borja dagen i Akihabara med Tv-spel och sedan far vi se vad det blir.
Jag ska nog ta ut en... 50 000 yen att satta spratt pa imorgon i Akihabara. Later sjukt men med tanke pa att jag just nu har 13 000 tusen pa mitt konto att gora saker med och fortfarande har pengar kvar fran kladshoppingen idag kanns det anda som att.. ja, vad fan.
MUHAHAH!
Jag alskar det har landet!!
Bara en sadan grej som att jag precis satte spratt pa 2000 spann pa ett och samma spel, ett typ spaceinvaders-liknande spel, i en kallare i en spelhall i Shibuya som ar fylld av gamla retro-arkadspel! Jag fick sluta spela till slut eftersom att vaxelmaskinen slutade vilja vaxla saker alls.
AAH, JAPAN! Jag vill inte aka hem! Jag vill inte! Igar satt vi pa en Izakaya i Kabukicho och klockan ett bestammer sig de som vi hanger med att ga och sjunga karaoke ett par timmar medan jag och paul rullar in pa ett internetcafe i Shinjuku och gar och lagger oss. Sedan sjunger de till klockan 6.
Ja, det ska bli skont att komma hem till stillsamma och lugna Sverige och alla langa blonda manniskor som finns dar och skriker pa tunnelbanan, men varje dag kommer jag att sakna den dar moljigheten att bara ta med sig en 1000-yensedel och lira Bubble Bobble tills man sitter och skriker konsord at skarmen och desperat forsoker att bli battre, eller att kunna sjunga sina favoritlatar for full hals ett par timmar mitt pa dagen med gratis lask och varm choklad och te och glass och fan och hans moster.
En gans korde vi lunch-karaoke och de som jobbade dar bar in en massa grejer sojabonor (asgott, se sitter kvar i skidorna och sa sitter man och pillar ut dem med taderna) och typ.. en kokande gryta och spisplatta och en massa mat som man ska koka sjalv och ata och pizza och ja herregud.
Forra gangen var jag helt slut de tva sista dagarna och vi lag och bara langtade hem i kapsylhotellet i Asakusa. Den har gangen ar jag fortfarande trott och smutsig, men jag har precis borjat hitta nagotsanar mellan de, for mig, viktigaste stallena i Tokyo, samt tunnelbanan, och jag vill egentligen vara kvar har for evigt.
Jag lar sitta och youtuba Lost in Translation minst tre ganger i veckan nar jag kommer hem, och bara dromma om att jag ar hogt upp i ett hoghus i Tokyo och tittar pa de roda lamporna medan jag kakar all pizza jag kan fa plats for och hinner ate en hel kvall.
For ovrigt ar Evangelion en sjukt bra serie. Jag har sa himla svart for Anime, hur jag an forsoker, men vi sag Eva 2.0 hos Aki forra veckan och scenen nar Shinji slass mot (spoiler) och hans Eva goes beserk och bara... borjar bete sig, gjorde minst lika starkt intryck pa mig nu som nar jag sag serien. Jag vet att en nagot begransad del av lasarkretsen bryr sig alls, men iallafall. Man undrar hur nagot som ar Animerat kan vara sa otroligt... vridet.
Jag vill ga och lagga mig nu sa att jag ska vakna snabb till det jag sett fram emot nastan mest; att handla tv-spel i Akihabara pa Super Potato! :)
Just nu forsoker jag lyssna pa Lil Wayne pa Youtube och tycka det ar bra. Det ar okej, det ar "fett" eller vad man sager, men det ar sa ytliga och trakiga texter. Blivit van vid Eminem och Looptroop antar jag.
Testar gilla nagot annat ytligt istallet och soker lite Ayumi Hamasaki-latar. Det ar inte jattebra heller, men det far mig att vilja lyssna pa Faye Wong, och det ar ju ratt bra.
Godnatt.
(Men alltsa jag har ju inte skrivit vilka skivor jag kopte! Det ar ju inte, som Elliot skulle uttrycka det, dosaviktigt, men nagon kanske tycker det ar kul)
2 st Jamiroquai
3 st Blur
2 st Cloudberry Jam (men fraga inte)
1 st Pearl Jam
2 st Eminem
1 st Rage against the machine
1 st Cardigans
1 st Gorillas-singel
1 st OOIOO
1 st nagon udda ska-skiva som jag inte ens minns vad bandet hette
1 st Paul Wellers forsta soloskiva
2 st Oasis
0 st 2 Unlimited aven om det kanske var fel
Och sa en massa mer, alltsa jag kommer inte ihag, men jag kopte skivor for 8500 Yen och det blev totalt kanske 25 stycken.
Nu lyssnade jag pa 2 unlimited bara for det och sa kommer jag saklart att tanka pa Rhythm of the Night. Ni vet vilken lat jag menar. Den ar tontig och min storebror lyssnade pa den nar jag var liten och yada yada och javlar vad jag alskar den laten.
Allt har att gora med en film vi sag en gang pa Cinemateket. Det var Beau Travail av Claire Denis, varldens kanske basta regissor, alla kategorier, och laten figurerar i slutet av filmen, som i sig ar jattebra men lyfts till en av de basta filmerna jag sett enbart tack vare den basta slutscenen jag sett av alla. Alla. Det ar en slutscen som ar battre an Casablanca, Lost in Translation, Sagan om Ringen, vilken film som man an kan komma pa sa ar det har en battre scen.
Det ar en svar film att fa tag pa att se, sa ingen av er lar fa se det pa lange, och inte alls om ni inte verkligen letar, men jag visste precis nar jag sag den att det var kanske det basta jag sett pa en duk. Jag bara valler av kanslor sa fort jag tanker pa det och hur genialiskt slut pa en film det ar.
Vilket far mig att osokt tanka pa Monkey Island, eftersom att musiken till det spelet ocksa ar nagot som far mig att vilja typ lagga mig ner och grata av lycka eller nagot liknande. Och hanga med Tony, av uppenbar anledning.
Och spela det senaste. Varfor har jag inte GJORT DET! Jag ska kopa det det forsta jag gor nar jag kommer hem till Sverige, jag lovar. Tradera eller den dar spelaffaren pa skanstull, men det ska bli spelat. Jag har langtat efter det spelet sedan jag gick i sexan och sa kommer det for ett par ar sedan och jag bara SPELAR DET INTE! Det kan ha att gora med att jag inte har nagon relation till Telltale Games som jag har till Lucas Arts, men anda. Det ar Dominic Domingo och Guybrush och det racker.
Sedan borjar jag tanka pa Wind Waker, som ocksa ar ett fantastiskt spel och ett spel som i sig ar anledning nog att skaffa en Gamecube. Latt det basta av alla Zelda-spel enligt mig. Men da gillar jag att segla runt pa det dar viset som man gor och bara typ.. segla. Hitta oar, hitta pirater, mysa runt. Sadan dar oppen varld som Fallout 3 eller Morrowind.
Godnatt igen. Forlat for att det ar osammanhangande.
Imorgon smaller det
Det vore a ena sidan kul att bo i Tokyo ett tag bara for att det ar en stad som man, ju mer man ser av den, desto mer vill man se. Jag forstar grejen med att Sendai osv. ar lagom stora stader och att Tokyo bara ar.. FOR stort. Det gar alltsa inte att fatta vilken javla massa av stad som Tokyo ar.
Atersag Amy och Paul idag, de var roda som kraftor pa det har sjukt osexiga sattet som snart kommer att flagna av dem i stora vita sjok. Sedan hangde vi med Linnea igen, och Soichiro, en annan Japan och typ... nagon norsk tjej.
Det var val arligt talat sadar kul. Alltid kul att traffa Linnea, men nar vi krop ner pa en Izakaya sa kom det dar problemet med att jag inte kan umgas i grupper om mer an 5 at gangen. Konstig grej det dar, men det fanns en gang da det blev kul anda, och det var nar vi lekte nagon japansk lek med tummarna som fyllde typ samma funktion som sten sax och pase, fast var mycket mer spannande, namligen att fa folk att ata pommes frites indrankta i tabasco. Tavlingsinstinkten vaknade, enough said. Sedan slutade de spela eftersom alla ar fjollor, och sa var det trakigt och nu sitter vi pa internetcafe igen och ska upp om 6 timmar utan vackarklocka.
MEN IMORGON!
Slapper sparren.
Imorgon tar jag ut 30000 yen, beger mig till Harajuku och raknar med att komma darifran med tomma fickor och fulla pasar. Imorgon ska jag ta igen all konsumtion av materiella ting som jag gatt miste om i hela mitt liv medan resten av varlden shoppat pa.
Klader, med andra ord. Usch, jag hatar egentligen att handla klader, men i Japan ar det skitkul.
Idag ar det ju faktiskt den 26e for er, sa efter imorgon ar det... 28e och 29e kvar for mig, for pa morgonen aker vi hem tidigt den 30e. Jag ska forsoka att bi hos Terui, den coola japanen jag berattat om forut, imorgon och kvallen efter det, eftersom jag gillade honom.
Ah, jag borjar faktiskt bli lite spand pa morgondage, aven om den bara kommer besta av att ranna runt i butiker. Vi har liksom snalat som smalanningar den har manden sa att vi ska kunna kopa en massa prylar sa har de sista dagarna i Tokyo.
Godnatt!
Paul!
Nej, jag skojar, daremot ar jag i Shinjuku just nu och eftersom jag ar dummast tog jag inte Amys telefonnummer av Andreas sa jag kan ringa er vart ni nu ar, menneeh..
Jag lar hitta tillbaka till internet nagon gang snart, och hag hoppas att du ar klok nog att kolla hit da och da sjalv, eftersom jag var oklok nog att tappa bort Andreas telefonnummer.
Jag tror annars att den som forst kommer att lasa det har ar Andreas, sa jag skriver till dig ocksa nu, skriv garna Amys telefonnummer till mig har i kommentarsfalten sa att allt gar bra.
Ifall allt annat blir knas tankte jag ta och befinna mig vid Hachiko klockan 17, 18, och 19. Sa kom dit nagon gang da.
Men jag hoppas Andreas laser det har sa att det gar lite smidigare till.
Tjoflojt!
Sendai är bäst*
Under den har manaden har jag hangt med jattemanga svenskar. Vissa mer och vissa mindre, och jag raknar egentligen bara de jag kande sedan innan och inte klasskompisar som jag traffat nyss.
Paul, Janna, Andreas, Max, Amy, Paul, Sadao, Jorunn, Linnea, Pontus, Lina, Louise och en kille i var klass som jag inte ens minns namnet pa. De sju forsta har jag sjungit karaoke med, och varje gang har jag nagon gang tittat omkring mig och funderat lite sorgset pa vad som hande.
For de som inte forstar vad jag menar ar det alltsa sa att jag gatt i samma klass som alla de har manniskorna i mellan tre och ett ar och att inse att det faktiskt anda ar slut ar en betydligt mer pataglig sadan an den som jag hade nar jag tog studenten 2008. Det ar helt enkelt sa att jag i stort sett gillar de har manniskorna mycket mer an jag gjorde de som jag hangde med i gymnasiet och har framfor allt haft oandligt mycket roligare med dem.
Den av dem som jag kant langst ar ju faktiskt Janna, eftersom hon kom in redan undet andra terminen och hangde med sedan dess, och nar jag tanker hur det skulle vara att komma tillbaka till Orientaliska institutionen nasta termin (for att studera vad som helst som skulle vara dar) kanns det konstigt att tanka att ingen av dem kommer att vara kvar. De som jag hangde med i forsta terminen ar inte ens pa kartan for mig langre, det kanns grymt langesedan.
Och nu sitter alla i Japan och jag ska hem om fem dagar och har precis kramat Janna hejda utan att veta om vi ses alls pa ett ar ellermer. Forhoppningsvis blir det av en kortare resa i vinter, men det gar knappast att rakna med.
Idag har jag bara hangt med Andreas och Janna.
Imorgon aker jag till Tokyo och har inga krav alls annat an att ha kul och handla saker at er dar hemma. Och mig sjalv. Mest mig sjalv, men jag har en del tankar redan pa saker som jag ska ta med mig harifran till er.
*This header is a sponsored message by the Foundation of Andreas
この題はご覧のスポンサーの提供でお送りします [アンドレアス]
Jag vill ocksa!
Jag akte genom Fukushima idag. Vi bestamde att jag skulle ta mig till Sendai och halsa pa vara goda vanner Andreas, Janna och Max, som pluggar pa Tohoku universitet, det tredje basta i hela Japan.
Sa jag tog Shinkansen fran Tokyo och tog med mig bara min vaska och en kram som jag skulle ge Andreas fran Paul, klockan cirka halvtidigt i formiddags. Andreas motte mig vis stationen och det forsta jag fragade honom var "skulle inte Fukushima vara typ en spökstad?". Fukushima ar alltsa en stad som ligger cirka en halvtimme innan Sendai och taget stoppar dar. Vagen dit undrade jag vad jag skulle fa se fran tagfonstret. Trasiga byggnader, öde gator och ett kraftverk som bara star och ryker med langtradare i skorstenarna. Det sag ut som en vanlig stad, och pendlarna klev pa stationen och sag lika trotta ut som japanska pendlare brukar gora.
Jag tror att den media vi tagit del av har varit ganska mycket samma effektsökeri som vanligt, och jag lat mig luras igen. Nagra bygnnader i Fukushima-omradet hade presenningar pa taget och takplattor huller om buller, och i Sendai har pa Andreas studenthem har gipsvaggarna spruckig pa nagra stallet, men det ar bara ytligt, ser ut som nagon ritat fran fönstrena streck i blyerts.
Klart att de haft, och fortsatter att ha, problem i omradet har efter jordbavningen, och överallt har folk pa sig t-shirts med peppande ord till folk i Tokohu-omradet och resten av Japan, men i stort sett verkar alla fortsatta leva sina liv har, atminstone i Sendai. Vattnet smakar klor som vanligt, men i övrigt kanns det verkligen inte som om alla gar runt och ar radda for stralning.
Andreas havdar att stralningen har just nu ligger pa 0.08 microsieverts (alltsa, jag vet inte heller, det ar typ en enhet) medan det i vanliga fall brukar ligga pa 0.04. Det sags att den i Sverige ligger pa i genomsnitt 0.11 Hur sant det ar vet jag inte. Men det sags. Oavsett gar det inte att forsvara att inte aka hit i tva dagar nar folk jag kanner ska vara ett ar har.
Rubriken syftar pa utbyte i Japan. Jag snudd pa vill inte aka hem harifran. Vi kikade pa Jannas traning idag, hon dansar nagon konstig festivaldans och det var helt galet. Högljutt och vilt och folk som log och sprang runt och klappade i saker och stampade i golv. Sag lite ut som N-Sync.
Jag ar sa sjukt avundsjuk, alla har sa roligt och jag bara HOPPAS HOPPAS HOPPAS att jag far skriva Monbukagakusho-provet nasta ar. Fast samtidigt kanns allt i Sverige sa bra att jag skulle nog vara valdigt kluven och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska hoppas pa.
Jag cyklade for forsta gangen pa 8 ar (jag skamtar inte) idag och det var ju hysteriskt! Jag kande mig som Kaneda i borjan av Akira, ni som sett/last den (ingen, antar jag) pa vag ner for backen till karaoken och jag bara VILLE SA JAVLA MYCKET BO I JAPAN OCH GORA ALLT KUL SOM ALLA ANDRA HAR GOR!!!
Men jag langtar hem ocksa.
Det har LANDET alltsa.
Nar jag ar i Japan gar mina kanslor valdigt mycket upp och ner infor landet. Sarskilt som miljövan och vegetarian finns det mycket att klaga pa, men nu ska jag istallet beratta om nagra av de saker jag verkligen alskar med Japan.
Vi borjar med en sak som jag upplevde senast idag. Fenomenet med "hodai". Det gar ganska bra att oversatta med "buffe" sa alla forstar vad man menar, och i teorin ar det exakt det det ar, men dar t.ex sverige nöjer sig med att köra sina kinakäk- och pastabufeer finns det har borta allt-du-kan-tanka-dig-hodai. Idag var vi pa pizzahodai igenoch kakade sa mycket pizza vi kunde fa i oss for 890 yen, det vill saga strax över 70-spann. Ingick bland tartorna gjorde de klassiska italienska klassikerna marschmallow- och banantartan samt choklad- och kiwisastartan, bada med vaniljsas som grund. Sedan, om man gillar sadant, sa ar alkohol-nomihodai ocksa ratt vanligt, vilket man som svensk kan bli lite förskrackt över och bara "men det funkar ju inte!" men.. ja.
Det andra jag verkligen alskar med Japan ar att staderna inte stanger klockan 18 som i stockholm. Man kan saklart havda att saker hander i Stockholm pa kvallen ocksa, men det mesta av det hander hemma hos folk eller ute pa krogen.Gar du ut pa kvallen i vilken stad som helst i japan kan du alltid gora nagot. Saker ar liksom oppna pa ett helt annat satt, och arkadhallarna ar oppna langt in pa natten, sa det gar nastan alltid att ga in och bara kora lite spel med nagon eller sjalv. Eller karaoke, eller whatever.
Jag alskar ocksa att manniskor i det har landet helt obrydda lamnar sina vaskor pa stolarna, med mobiler och planbocker uppstickande, medan de gar och staller sig i efterratskon och ingen faktiskt tar deras prylar. For det gor man liksom inte. Jag har sett sadana grejer sa manga ganger, t.ex Aki som bara glömmer sin ipod pa skolan och sager "asch jag hamtar den imorgon". Nagon typ berattade om en gubbe som glömt en miljon Yen (dela i tio) pa tunnelbanan och nagon faktiskt lamnade in den till polisen. Inte for att det inte nagonsin hander saker i Japan, men det ar verkligen den kanslan som finns har, och det ar patagligt och kanns bra. Den har oron att "shit, min vaska var oppen, vem som helst kunde stulit nagot" nastan verkar inte finnas har.
Grej som jag sjalv aldrig tankt pa men som Sadao namnde som en av hans framsta anledningar till att vilja spendera hans nasta 20 ar i Japan ar att japaner som blir fulla (vilket de blir latt, eftersom de typ.. saknar nagon gen eller nagot) inte blir sadar valdsamma pa stan och skriker at folk pa tunnelbanan som alla blir i Japan. T-banan pa natten i Tokyo ar inte ens nastan lika otrevlig att aka som gröna linjen i Stokholm.
Att det ar sa sjukt rent nastan overallt, i alla stader. Visst. Luften ar smutsig i Tokyo och manga byggnader ar gamla och inte pa det charmiga gamla stan i stockholm-sattet, men allt det har godispappret, inkletade tuggummin, cigarettfimpar och liknande som Stockholm tyvarr valler over av, det finns inte har. Det gor verkligen inte det. Det ar inte ens olagligt att skrapa ner har, som i Singapore, det bara.. ar sa. Man ser ibland folk pa tagstationer, typ biljettkontrollanten, som bara springer ivan halva hallen och plockar ett godispapper som nagon tappade, och man undrar om det ingar i deras jobb eller om det har att gora med att alla barn skolan far stada sin skola efter varje dag som en del av skoldagen.
Sedan ar det, nar man val kommer ut fran staderna, otroligt fint i Japan. Eftersom det ligger sa speciellt till, precis pa typ.. tre stycken plattor, ar det valdigt bergigt nastan overallt och fullt av vulkaner och en massa annat spannande. Det finns mycket konstraster, jamfor man Okinawa (dar jag iofs inte varit.. men last mycket om) och Hokkaido i norr ar det inte mycket som ar sig likt. Forutom saklart alla vending machines som det finns nastan oandligt manga av var man an kommer.
Men nu sitter i aterigen hemma hos Jorunn (se bilder nedan, en bra bit ner) och jag ska sova snart. Det borjar bli varmt i Kyoto. Inte som det var forra aret (det var peaken det) men nog for att man ska vara sadar evigt klibbig och kladdig hela natten.
Godnatt.
Idag var en dalig dag.
Dessa dramer brukar sluta i att bada tar livet av sig, ett sakallat "double suicide", vi far hoppas att det gar battre nu.
Nej men alltsa jag har varit trott och seg hela dagen och mest suttit pa stallen och blundat medan Paul och var host Shogo-san gick runt och tittade pa saker och pratade. Jag fick mig en liten promenad uppe pa Aso iallafall, jag hittade ett litet speciellt stalle att ligga pa ett par minuter innan jag gick tillbaka. Har tyvarr inga bilder, men Paul kan ha det, sa ni lar va se lite saker anda. Det var fett fint, och jag insag idag att jag gor typ en spegelvand resa den har gangen om man jamfor med forra aret. Jag skulle kunna forklara narmare vad det innebar, men i korthet sa kanns det lite som om vi gor nagorlunda samma saker enligt samma monster som forra aret, fast vi aker soderut istallet for norrut.
Fast det ar grymt. Idag var en pungvarm dag den forsta halvan, innan borjan. Det var nastan sadar varmt som det var alla dagar forra aret (fast anda inte riktigt sa illa), sedan akte vi upp pa Aso och sag en massa kor och hastar och dar var det nastan kallt eftersom det var sa hogt uppe, sedan nar vi kom ner ur bussen var det ett tokregn som var typ... lika illa eller varre an regnet i Edinburgh nar vi var med Tony for tva ar sedan. Det var sjukt. Sedan gick det over och sa blev det en fin kvall.
Allt det har var forstas bortkastat pa mig, inklusive alla vackra risfalt i olika nivaer som vi akte forbi medan lokaltaget tuffade pa med sina pistonger och plockade upp barnen pa vag hem fran skolan.
Imorgon aker vi tillbaka till Jorunn, av den enkla anledningen att vi ar pa vag forbi dar och saknar henne sa mycket och tycker det ar sa trakigt att inte kunna traffa henne forran nasta mars. Sedan sovar vi dar och sedan... maste jag val antagligen bestamma mig for vad jag ska gora.
Fram tills dess hoppas jag pa regn i Tokyo, att killen med surfbradan ska flytta till Korea, eller nagot annat som gor att Paul inte blir sur pa mig nar jag inte hanger med.
Det ar inte skitkul just nu, nej. Vi kommer att prata om det har ta Shinkansen-taget imorgon tror jag, sa slipper vi tjata en massa svenska medan var japanska host sitter och tycker vi ar sega.
Nu piggnade jag till lite eftersom jag lyssnade igenom en massa Eminem-latar pa Youtube. Den mannen ar sa sjukt bra.
Fortsatt hora av er, jag langtar redan eftera tt ga runt i Tokyo och kopa chips och godis och ovriga presenter i den man jag har rad med det at alla jag kan komma pa. Men ni far smora for det.
Godnatt!
Det har behovdes tyvarr.
Sa. Har kommer det. http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A4nshastighet
Det handlar alltsa om granshastighet. Foremal slutar accelerera nar de nar sin granshastighet och kan darfor inte falla fortare. Nar man natt sin granshastighet spelar det ingen roll om man har 500 eller 50000 meter kvar att falla, du kommer att ligga i konstant fart och det kommer att gora lika ont nar du nar marken oavsett hur langt du faller. Detta ar anledningen till att NEJ ETT MYNT FRAN EIFFELTORNET KAN INTE DODA NAGON. Det skulle vara 500-yenaren eftersom den ar stor som en elefant, men teorin bygger pa att en liten sak ska kunna falla med oandligt stor kraft sa lange det foll fran en riktigt hog hojd. En typ... kruka kan doda fran eiffeltornet, for den ar sa stor och har sa lag densitet att den faktiskt kan accelerera fort nog for att man ska kola, men ett mynt har inte det. En knapp har inte heller det, men en schampooflaska har det. Dock inte en tom.
Sa enkelt ar det. Och tanken da att Amy och Johanna skulle har lart sig annorlunda i skolan (det vill saga, att man aldrig skulle na sin maxfart utan fortsatta accelerera i oandlighet) ser jag som i princip noll. Det AR mojligt att de inte lart sig det jag lart mig, men inte att de skulle lart sog nagot ANNAT. I sa fall ska deras larare bara dumstrut.
Den basta vandningen i allt det har var precis nyss nar paul bara "men jag sager bara att teorin kanske inte stammer". Beratta inte det for varldens fallskarmshoppare, piloter, faglar eller forrest gump-fjadrar. Da kanske allt slutar fungera.
Sa. Ingen diplomatik, ingen "det var ju det jag forsokte saga", ingen "bada kan ha ratt", ingen "du kanske inte vet vad du pratar om", "du kan ju aldrig ha fel" eller "jaja, jag brydde mig inte sa mycket om det egentligen, vad fanig du ar". Amy lar saga att det har i sjalva verket inte var sa stort for henne, men det ar fel. Hon blev mer uppspelt an jag och borjade forolampa hit och dit.
Inget sadant. Bara "forlat". Bara det.
Ikvall ar vi i Kumamoto. Godnatt.
Vaderprognosen imorgon ar regn. Det ar regn varje dag.
Fast just nu ar det Strokes som fick andraplatsen. Jag tjuvlyssnade pa halva senaste i skivaffaren idag och blev overtygad om att den antagligen kan vara ratt bra. Kul grej att bli overtygad om eller hur? Snacka om mellanmjolk liksom.
Idag splittade jag och Paul pa oss. Det var ingen som var sur eller sa, men jag typ stangde av och kunde varken gora eller kanna nagonting infor nagonting, sa jag kande att jag skulle tatillfallet att vara sjalv en dag har. Det var inte sa kul, men det kunde man ju vanta sig.
Paul sitter nu i beppu och skriver har i kommentarfaltet en massa felaktiga uppgifter som jag foldaktligen far radera, medan jag sitter pa ett TILL internetcafe och snart ska sova. Det finns solarie pa det har. Det ni. Alltsa, ar ni i Japan MASTE ni uppleva internetcafe, det gar inte annars. Min kare van Amy som jag brakat ett antal ganger med har i japan om viktiga och oviktiga saker sager saker som "assa Julian tror att alla internetcafeer kan man sova pa, men sa ar det inte" och det ar saklart sant. Nagonstans i Japan finns nagot, eller ett par, internetcafeer som bara ar till for dagssurfing och inte har alla de har spexiga grejerna jag berattat om for er, men jag utmanar alla jag nagonsin pratat om det med att faktiskt hitta ett.
Jag har ocksa borjat tveka pa det har med surfingen som jag och Paul har peppat som sma bavrar infor, och som varit en av de stora grejerna med att aka. Anledningarna till det ar tva, och det vet Paul sa det ar inte som att gan kommer bli helt forskrackt nar han laser det har; den ena ar att jag verkligenverkligenverkligen vill hinna halsa pa vara vanner Andreas och Janna i Sendai och Paul far/vill av anledningar som vi inte behover prata om igen eftersom vi gjrot det dagligen sedan vi kom hit, aka dit. For mig sa ar det viktigare an att surfa, speciellt nar det antagligen inte blir av pga att det ar REGNSASONG HALLA.
Den andra anledningen ar inte lika rationell utan mer av en grej som jag skams lite over, och det ar att jag ar radd for maneter. Tony vet det har battre an nagon annan, efter aventyret forra aret da vi alla tre blev radda formaneter som vi inte ens sag.
Jag kan ga i vatten sa lange jag inte ser nagot, men ser jag en manet sa kommer jag inte att ga i vattnet igen. Punkt. Det blir nastan snigelreaktion pa det, och da ar det anda kort eftersom jag kommer sitta och vanta pa att fa aka hem. Skitdumt ar det men det GAR inte att jag ar i vatten om det finns maneter.
Och da kanns det vardare att aka till Andreas over helgen och gora honom och mig glad och gora nagot kul med hans klasskompisar och se hur han har det och bli avundsjuk pa att det inte ar jag som ar i Japan och pluggar.
Men Paul blir typ ledsen da, sa jag ar typ i samma plats som jag alltid hamnar i. Han vill verkligen surfa och jag vill egentligen verkligen inte det, och da ar jag VARLDENS TRAKIGASTE PERSON och sa kommer jag agna dagarna fram till det att komma pa en vettig ursakt att slippa och dagarna efter det (alla) till att andra mig. Eller sagor jag nagot som jag inte vill och ar VARLDENS TRAKIGASTE PERSON anda och latsas tycka det ar kul fast jag inte vagar rora vattnet.
Eller sa blir det kul, men sa funkar det inte for mig just nu.
Jag larde mig just att bada killarna i Snook har varsin halvtaskiga popsolokarriar. Skumt. Snook var val kanske aldrig den basta hip hop-gruppen av dem alla, men jag vill minnas att de var ganska rediga anda.
Apropa det sa halelr jag pa och berattar for alla Japaner att Sverige ar varldens tredje storsta musikexport och jag borjar mer och mer tro att det faktiskt stammer. Forst kommer saklart jankarna och britterna, men tanker man pa svenska band som ar stora bade i och utanfor japan sa kommer man upp i ganska manga.
Opeth, Pain of Salvation, Hives, Mando Diao (sags det, jag vet inte), Abba (ungefar halften ligger nog har), Looptroop, In Flames, Robyn, Roxette plus en massa indieband som har en massa fans i lander som... gillar sadant. Japan hade varsta stora svenska pop-vagen pa 90-talet ocksa. Kent forsokte lansera sig i USA och failade, men Cardigans lyckades. Och sadar vidare.
Jag kommer att kopa en TV nar jag kommer tillbaka till Sverige. Inte for att kolla pa faktiskt tv pa, men jag inser att jag kommer behova en skarm som ar vardig alla spel jag kommer att kopa har borta. Jag har redan en lista pa konsoler som jag kanske eller kanske inte behover.
Vill nagon forresten kopa en japansk PS3 av mig for sisadar en tusenlapp sa sag till. Det gar att spela alla spel till den, men blurayfilmer ar regionskodare. Som om nagon koper blurayfilmer anda, men ni vet. Jag ar helt serios, beratta for era vanner.
Apropa Snook sa insag jag forst nyligt att det ar killen som sjunger i Bad Cash Quartet som ar en av killarna i hastpojken. Jag som ju typ gillade BQC. Jag som iofs ocksa typ gillade Hastpojken. Usch vad daligt jag mar nu nar jag lyssnar pa Big day coming forresten, det maste varit daligt nar jag lyssnade pa den skivan. Suck. Vad kul det var att lyssna pa cd-skivor anda, att bara plocka fram dem ur vaskan, valja lite och plocka in den som man inte lyssnat pa an, och sedan lamna tillbaka dem innan man trottnat pa dem helt. Dumt att jag var tvungen att tappa bort Adam Tensta och sedan inte hitta honom igen.
Det finns den har grejen. Det forekommer pa youtube, men ocksa bland folk pa konserter. Jag gillar det inte, och i korthet gar det ut pa att folk som ar lite aldre tycker att de har pax pa vissa band. Typ som en som ar 25 idag star pa Belle and Sebastian-spelningen pa popaganda i somras och tyckte att alla var barn som inte "vet nagot om 90-talet".
Jag forstar den dar kanslan man kan ha. Att nagon tar nagot ifran en som man sjalv gillar och har band till. Det har med att vara med sedan "de spelade pa hultsfreds demoscen minsann" och skryta om hur mycket man minns av det Linda Skugge skrev innan hon blev smabarnsforalder och helt ointressant. Det ar "ens eget" pa nagot satt.
Forutom att det inte ar det och att det ar SKITSTORIGT och otrevligt och INGEN nagonsin kommer att se upp till nagon bara for att de ar misunnsamma med nagot som INTE ENS AR DERAS. Nyckelorden i versaler.
Fast det har ar ju inte vad ni vill lasa, ni vill hora om roliga saker i Japan. Ja, men nu har det inte hant sa jakla mycket sedan senast, sa det blir sahar istallet. Jag lyssnar pa massa bra musik och just nu blev det Arcade Fire. Jo men en sak har vi gjort idag iallafall. Nej faktiskt inte jag kommer inte pa nagot.
Vad haller jag pa med, klockan ar halv tre kan jag ga och lagga mig eller? Jag ska ut harifran kvart i elva imorgon. Da ska jag aka till en stad jag knappt bryr mig om och bo hos en kille jag inte kanner och Paul vill hyra cyklar och jag vill sitta still och vanta tills vi ar hemma eller hos Andreas. Det gar som inte ihop riktigt.
Godnatt! :)
Lyckokullen. Fukuoka betyder det.
Glad fars dag, jag har inte kopt en slips for HALLA JAG AR PA ANDRA SIDAN JORDEN men nagot ska jag nog kunna ta med mig hem till er bada.
Det har ar forresten ett bra tillfalle for alla att skriva sina onskelistor pa exotiska prylar fran japan som de vill ha kopta at sig. Ni som kanner er fracka nog att faktiskt skriva och krava prylar fran mig ar ungefar ni som jag anda hade tankt kopa saker till, sa kor hart.
Nu lyssnar jag pa lite olika latar fran Rumours som ar typ VARLDENS BASTA SKIVA fortfarande och Go Your Own Way ar typ varldens basta lat med varldens basta gitarrsolo i slutet. Argumentera inte ens, det kommer bara resultera i tarar. Mina. Dessvarre tror jag att jag har lyssnat klart den skivan. Jag kanner det ratt tydligt nar jag gor det. Det blir liksomplatt i hjartat nar jag lyssnar pa det, trots att min hjarna vet hur bra det ar. Dinosaur Jrs skiva "Beyond" har blivit en sadan skiva vilket ar synd eftersom att den ar sa bra sa att det inte gar att tanka sig det utan att vilja vanda sig utoch in och absorbera alla kanslor som finns i varlden och kasta dem at det hallet.
Alltsa internetcafe i Japan ar bast, jag sitter har nastan naken inlindad i en liten filt och dricker tva sorters saft och varmchoklad och det pissregnar ute, sa jag var ute och kopte lite godis ocksa. Vi ar tillbaka i Fukuoka ett kort slag, vilket saklart betyder att bli stoppad pa gatan for att man ar snygg (alltsa) och att tappa bort sig pa vag till standens blinkande och spelfyllda centrum.
Jag har borjat kanna att det ar en dalig ide att aka och surfa med Ishikawa i Kamakura eftersom jag ar sa radd for maneter och funderar pa att halsa pa Andreas i Sendai istallet och saga hej till Janna som jag annars inte traffar forran nasta mars. Paul foljer inte med da eftersom att han har lovat sina foraldrar att inte aka dit (trots att tokyo typ ar varre utsatt vad galler stralning men aja whatever) och det ar skittrakigt tycker jag. Kan inte gora sa mycket at det an att aka dit sjalv, dock.
Idag har det pissat ner mest hela dagen, och igar ocksa. Vi sade nagon gang till Aki att regnperioden i Japan inte var sa regning, och sedan dess har det konstant regnat.
Alltsa den dar hunder forresten, i forra inlagget som Laura och Teresa blev kara i. Den hette Puru-chan och var typ exakt sa sot som den ser ut pa bilderna. Den var ocksa ratt patetisk eftersom att den sprang sa fort man narmade sig den med handen, anda till sista dagen (idag, faktiskt) da det till slut vagade sitta hos mig och paul och kramas utan att springa. Men radd var den. Det sotaste Puru gjorde var att hon varje morgon tog minst en strumpa fran vart rum, oftast fler, och lade dem lite varstans i huset. En kvall efter att ha plockat lite sockar fick hon fnatt och sprang in och ut ur rummet i full fart typ 5 ganger. Hon sprang ut i hallen, sedan upp pa Paul, sedan ut igen, sedan upp pa Paul igen, och holl pa sadar ett tag. Paul skrattade hysteriskt for det var sa kul, och jag gjorde val typ samma.
Vi kommer att fa en till sista kvall med Jorunn iallafall, nu pa torsdag pa vagen hem till Tokyo. Det kommer att bli mysigt, man kan nastan aldrig fa for mycket Jorunn. Jag tokknaprar Pocky just nu och lyssnar pa Dinosaur Jrs senaste skiva. Den har jag egentligen ocksa lyssnat klart, men det ar kul anda.
Just det. Okonomiyaki. Jag har berattat ett par ganger om denna matratt, den forsta var nar vi at det i Tokyo, den andra var nar jag bestallde en full med fiskflingor och blackfisk, och nu kommer den tredje historien. Pappan i familjen Fukami som vi bodde hos i Sasebo (staden som for ovrigt har varldens kanske godaste hamburgare och jag skamtar inte, den ar helt i liga med Texas, Mana och allt annat jag atit, Kaya Burger for ever! Jag fick ett helt potatisland nar jag bestallde en large Furaido poteeto) hade, eftersom japaner ar BAST i varlden pa att fa en att kanna sig som kung, kopt okonomiyaki till oss som egentligen kvallsmat igar men lunch idag eftersom vi inte hann ata den igar, och min hade han till och med sett till sa att det bara var gronsaker i. Det stod till och med pa den, sa jag at saklart. Det var gott, men tro fan pa att jag hittade en raka i den. Nu var det liksom inga problem, jag gav till Paul och hittade faktiskt inga fler (ratt liten) sa antingen var det en olyckshandelse eller sa ser japaner verkligen rakor som gronsaker.
Paul sitter i baset bredvid mig och kollar pa Anime. Vi ar i sjalva verket ratt lost har i den har staden, eftersom vi inte kanner nagon utom Aki (som vi liksom fatt tillrackligt med hjalp av for den har gangen, tack Aki!) sa vi typ gar runt och hanger runt och vandrar och spelar lite taiko ibland. Imorgon ska vi forsoka socialisera med folk, men exakt hur det ska ga till vet vi inte.
Faktum ar att nastan tva tredjedelar av var tid i Japan har har gatt. Nyss var det typ en tredjedel, sedan traffade vi Aki och blev runtkorda pa den japanska landsbygden i Kyushu och sa var det tva. Kanonkul var det, det var trakigt att skiljas men samtidigt var det dags att dra vidare. For ovrigt sa ar videon till Pixies Here Comes Your Man den basta sadan som jag sett. Bra lat ar det ocksa, DUH, men videon ar typ.. speciell. Okej men klockan ar tva nu och jag sitter har och skriver med INGEN ett langt inlagg som ett par personer som saknar mig kommer att lasa och lyssnar pa en massa latar i den ordning jag kommer pa dem. Och igar satt jag och havsov till ABBAs greatest hits i en bil fram Nagasaki med en japan och hennes mamma som pratade och gullade med en pudel i framsatet.
Just nu lyssnar jag pa temat fran Kikujiros sommar, en film som jag inte ens sett men en lat som ar sa fin sa man gar sonder. Skriven av Joe Hisaishi saklart, killen som gor all bra Ghibli-musik.
Sedan ar klokcn tva och jag ska var egentligen sova, och det kanns som om jag krakts ur mig tillrackligt nu. Jag behover fa tag i en nal och trad imorgon. Har jag tur har narmaste family mart nagot liknande, annars vete fan hur jag gor. Knapparna lossnar fran mina byxor och de hanger precis ett par centimeter for langt ner sa jag kliver pa byxbenen.
If you jump, i jump, remember?
Klockan ar typ 23 har i Sasebo och vi sitter hemma hos familjen Fukami. Det ar alltsa skitmysigt och nu sitter mamman i familjen och kollar igenom pauls kamerabilder. Det ar namligen sa att Aki tog med oss hem till hennes hem i Sasebo. Sasebo ar en typ stad precis en timme med bil ifran Nagasaki dar inte mycket hander. Det ligger vid kusten och ar alltsa typ hem till en massa batar och de militarer och fiskare som hor till den. Tack vare alla jankare som kommit hit genom tiderna ar deras kandaste mat Hamburgare, och vi har kakat det till frukost varje morgon som vi spenderat har. Tokgoda burgare, men man far be om att de tar bort kottet sa att det i princip blir en aggmacka istallet. Fast gott ar det som attan.
Sahar ser det ut:
Det har ar en liten del bara, i sjalva verket ar det en ratt stor stad med mina matt matt (dar allt over 3000 invanare ar en stad) men det finns typ inga tag eller bussar att ta sig fram med, sa det ar ganska remote anda.
Alltsa lite sadar lantligt Japan som man garna vill se men aldrig hittar till utan bil och nagon som bor dar. Det innebar saklart att man inte kan gora sa mycket mer an att ata hamburgare vid havet och hanga pa arkadhallen, men det ar mysigt att se.
Sedan ar det ocksa sjukt mysigt att faktiskt bo hemma hos en typ... tja, riktig japansk familj ett tag och aka med dem pa bilutflykter och ata middag och frukost med dem. Det ar inte sa stelt som man skulle kunna tro, men vi gor varat basta for att inte lagga pinnarna pa fel tallik och tala sa artigt vi har lart oss att gora. Bara for sakerhets skull.
Men som sagt tidigare sa skulle vi till Nagasaki, och det gjorde vi idag. En dagsutflykt dar det tokregnade hela dagen och allt var lite som tuggummi, men vi hann iallafall med att ga pa det viktigaste, namligen bombmuseet och fredsparken. Aka lite sparvagn hann vi ocksa med och att ata tempura med inari och kalla soba och lite sadant gott. Jakla japaner alltsa. Att vara vegetarian i japan ar typ det svaraste i varlden. Igar bestallde jag en okonomiyaki (tank typ pannkaka.. eller omelett.. jag visade en bild pa det forut, refererar till den) och bad om en utan bacon, alltsa sade jag att jag inte vill ha nagot kott. Forst och framst lag det massa typ.. flingor av torkad fisk (!) pa den men eftersom jag varit har tre veckor har jag vant mig och plockade bort det mesta av det (for det smakar pest) och at resten. Tills jag upptackte att de hade stoppat jakla blackfisk i den. Da blev det lite svarare, men jag plockade bort blackfiskbitarna och jobbade mig runt kanterna for att anda fa i mig nagonting, men till slut smakade allt fisk och ackligt och jag gav upp. Naja. Woe is me osv.
Allt ser mystiskt ut i dimma, men faktum ar att japan ar ganska mystiskt aven utan dimma.
Sittande kille som pekar upp i luften. Gissa varfor!!??11 Inne fram sjalva museet tog jag inga bilder for det kandes onodigt, men jag kan beratt att Hiroshimas fredsmuseum var betydligt mer.. pakostat? Utforligt? Bra? Stort? Vackert belaget? Nej men alltsa vad ska man saga. Det var fullt av overlevares historier och branda hjalmar och klockor som stannat precis pa 11.02 osv, det ar ju sa javla hemskt sa man kan ju liksom inte forestalla sig. Folk berattar om hur deras barn hom hemstapplandes med huden faktiskt rinnandes av deras ben och hela familjer som dor och elande pa elande och det finns ju bara angest. Kanns ju dumt att saga "sett det forut" men sa ar det ju faktiskt.
Sedan ar Nagasaki en sjukt haftigt belagen stad, den ar, som manga andra stader, omgiven av berg fran 3 sidor och ligger som i en typ... dal. Eller nagot.
Ett faktiskt magiskt slott pa riktigt. Ratt fint. Sett det forut ocksa, dock.
Jag tankte jag skulle lagga upp en bld pa hur det kan set ut nar man blir bjuden pa middag hos en japansk familj. Sa jag eh. Gor det.
Hunden ar Puru, och en av de sotaste hundarna. Fast den ar lite asocial mot mig for den tror jag ska ata den, men det ska jag ju ocksa. Den stal 4 sockar i morse. Jag vaknade och alla mina och pauls sockar ar borta. Fast det ar liksom bara anda gulligt pa nagot satt.
Paul ar vilse i skogen (pa stigen, notera). Jag forsokte att visa hur haftig skogen faktiskt ar har pa Kyushu, men det typ... ta, syns inte. Tony vet iallafall hur den ser ut. Och vi sag de dar tokfjarilarna ocksa haromdagen, fast bara en. De som ar stora som en fagel.
Har ar forresten bilden som skulle hora till rubriken pa det typ.. forrforra eller forrforrforra inlagget:
Det egentligen Nagoyas typ lokala traditionella godis, men det smakade ingenting forutom segt och geggigt och var risgegg, sa vi lekte lite med det innan vi gav Jorunn ansvaret att ata upp alltind sjalv.
Plus, sahar sag en av mina blasor ut haromdagen. Den har tyvarr lagt sig lite nu (jag hoppades innan att den skulle bilda en ny ta, men...) men javlar vad ont det gjorde ett tag.
Och sa kryp. Funamushi heter de och det betyder batinsekt sa GISSA VAR DE BRUKAR HANGA! RUNT BATMAN!
Nu ska vi snart sova och Paul hanger over min axel som en gam. Sa jag maste lagga upp en sista bild, och da tankte jag dra till med nagot spektakulart.
Sa det blev en sot hund. Det kunde ni inte googla, eller hur!?
Godnatt.
Detta landet alltsa.
Jag langtar mest av allt till att fa atervanda till Tokyo efter allt det har runtsnurrandet i Kyuushuu, eventuellt boka ett par dagars hostel nagonstans och bara hanga runt och chilla hela dagarna och kvallarna. Det finns sa grasligt mycket snygga klader att kopa har, och spel som man kan spela, och om man vill sa behover man aldrig ha trakigt eftersom man alltid kan smyga in pa en game station och spela lite skjuta-skjuta-spel, dance dance revolution eller Bubble Bobble. Det enda problemet ar val maten, men det ar inte sa viktigt for mig att fa ata alla de dar spannande sakerna som alla andra vill testa, sa jag haller mig till det som jag faktiskt ar intresserad av.
Nu ska jag sova, och sedan ska jag upp och sitta av ett par timmar pa en bank med en risboll och juice inna paul vill ga runt och jag surar for att det ar varmt och jag ar trott. Sedan ska vi aka med Aki till Nagasaki och latsas som om hela staden inte blev helt javla sonderbombad for 66 ar sedan och att det ar allt vi tanker pa.
Godnatt!
Hejsan fran Fukuoka
skulle hon ha fler lektioner sa vi drog runt och utforskade istallet. Det forsta som hande var att vi akte upp pa typ overvaningen av byggnaden i var i. Vi gick runt i korridoren och sag ut som turister pa ett uni som var fullt av ENBART Japaner och eventuellt nagra Kineser och Koreaner och folk tittade pa oss som vanligt, men det mest hysteriska var ett gang tjejer som tittade pa oss och typ fnissade hysteriskt. De forsvann bakom en vagg sa vi borjade ga mot deras hall igen och sa dok en av dem fram och forsvann igen och skrek till sina kompisar "Chikai!" vilket alltsa betyder "han/hon/den ar nara". Vilket i sig ar hysteriskt men sedan nar man gick fram och typ halsade och presenterade sig blev de helt hysteriska och det kom fram en till grupp pa 4 pers sa till slut stod det 10 pers och blockerade hela gangen och typ skrek hysteriskt och saklart ville fota eftersom man var sa "Kakkoii!". Och det var inte sista gangen det hande idag heller, det var tva tjejer som fragade oss lite blygt direkt efter vi klev av tunnelbanan om de fick fota oss ocksa. De har ingen skam i kroppen, japanerna, fast kul ar det.
Sedan blev vi eventuellt smygfotade av en tjej som stack fram sin telefon bakom en pelare och riktade den at vart hall dar vi satt helt ensamma i ett helt sterilt och tyst rum dar ingenting alls fanns att kolla pa.
Men nu ar vi inte bara har for att stryka mitt av japaners oforsynthet uppsvallda ego utan aven beratta lite om vad vi gjorde idag. Vi gick pa karaoke. Igen. Den har gangen med japaner, vilket var snorkul. De sjong en helt annat pokemon-lat an den vi ar vana vid och havdade att det var den enda. Mycket man inte vet om varlden. Sedan spelade vi det dar taiko-trum-spelet som skymtar forbi i Lost in Translation och jag vann 4 av 4 latar over paul. Sjukt liten marginal varje gang, och alla som spelat biljard med mig kan forestalla sig hur jag sag ut efter att ha vunnit. Fast gladare, eftersom att jag faktiskt vann den har gangen.
Jag har gjort ett monster av Paul. Jag foreslog att vi skulle skriva ner alla vara inkop den forsta tiden sa att vi vet hur mycket vi gjort av med och har en motivation att snala. Nu skriver han ner varenda liten enkrona vi spenderar och det gor mig sa stolt. Japan ar underbart. Det ser ut som att vi kommer att aka till Nagasaki om nagra dagar tillsammans med Aki, som ar darifran. Det blir galet spannande, jag har hoga forvantningar pa den staden.
Min blasa har blivit storre och paul har borjat sla hardare varje gang han ser en gul bil. Tror det ar for att jag slar sa hart att han insett att han maste ge igen for att det ska vara jamnt. Ninja-leken utvecklas ocksa pa nagot sadant satt att det blir mer och mer overspelat.
Sedan var vi pa Mana Burger idag igen. Det kandes konstigt, precis som mycket annat som vi gjorde forra gangen jag var har i Japan, men det var fortfarande varldens nastan godaste hamburgare, tillsammans med Freshness Burger och Texas Burger. Skulle vilja lagga upp en bild for Tonys skull, som faktiskt varit dar, men det ar sent nu och vi ska val sova, men jag tror vi atervander imorgon, sa ingen fara.
Sa godnatt nu iallafall! Sluta inte skriva i kommentarsfaltet, for jag saknar er.
Ｕｒｓａｋｔａ， ｍｅｎ ｎｉ ｈａｒ ｌｉｔｅ ｂａｊｓ ｐａ ｋｉｎｄｅｎ
Ｈｅｊ ｎｕ ａｒ ｖｉ ｉ Ｆｕｋｕｏｋａ ｈｏｓ ｅｎ ｔｊｅｊ ｓｏｍ ｈｅｔｅｒ Ａｋｉ．Ｄｅｔ ａｒ ｍｙｓｉｇｔ ｍｅｎ ｊａｇ ｏｃｈ ｈｅｎｎｅｓ ｔａｎｇｅｎｔｂｏｒｄ ｂｒａｋａｒ ｌｉｔｅ． Ｈｏｎ ｆｉｃｋ ｅｎ ｐａｓｅ ｍｅｄ ｐｏｌｋａｇｒｉｓａｒ ａｖ ｏｓｓ ｏｃｈ ｓｅｄａｎ ｆａｒ ｖｉ ｂｏ ｈｏｓ ｈｅｎｎｅ ｉ ｅｔｔ ｐａｒ ｄａｇａｒ． Ｈａｒ ｖｉ ｔｕｒ ｏｘｈ ｖｉｌｌ ｆａｒ ｖｉ ｋａｎｓｋｅ ｆｏｌｊａ ｍｅｄ ｈｅｎｎｅ ｔｉｌｌ Ｎａｇａｓａｋｉ ｏｃｋｓａ． Ｄｅｔ ｂｌｉｒ ｓｐａｎｎａｎｄｅ ｉ ｓａ ｆａｌｌ．
Ｖｉ ｌａｍｎａｄｅ Ｊｏｒｕｎｎ ｉｄａｇ ｅｆｔｅｒ ａｔｔ ｈａ ａｔｉｔ ｙｔｔｅｒｌｉｇｇａｒｅ ｅｎ ｆａｌａｆｅｌ ｐａ ｆａｌａｆｅｌ ｇａｒｄｅｎ ｏｃｈ ｃｈｉｌｌａｔ ｖｉｄ ｆｌｏｄｅｎ． Ｄｅｔ ｖａｒ ｔｒａｋｉｇｔ ｏｃｈ ｖｉ ｋｏｍｍｅｒ ａｔｔｓａｋｎａ ｈｅｎｎｅ ｓｏｍ ｅｎ ｔｏｋ． Ｊａｇ ｓｋｕｌｌｅ ｖｉｌｊａ ｌａｇｇａ ｕｐｐ ｌｉｔｅ ｆｌｅｒ ｂｉｌｄｅｒ， ｍｅｎ ｊａｇ ｍａｓｔｅ ｆｒａｇａ ａｋｉ ｏｍ ｄｅｔ ａｒ ｏｋｅｊ ｆｏｒｓｔ． Ａｎｔａｇｌｉｇｅｎ ａｒ ｄｅｔ ｄｅｔ，ｍｅｎ ｄｅｔ ａｒ ｊｕ ｅｎ ｐｒｏｃｅｓｓ ａｔｔ ｆｒａｇａ ｐａ Ｊａｐａｎｓｋａ ｏｃｋｓａ， ｏｃｈ ｊａｇ ａｒ ｏｔｒｏｌｉｇｔ ｔｒｏｔｔ ｉ ｈｕｖｕｄｅｔ． Ｂｅｓｏｋｅｔ ｈｏｓ Ｊｏｒｕｎｎ ｆｉｃｋ ｅｎ ｉａｌｌａｆａｌｌ ａｔｔ ｋａｎｎａ ｓｏｍ ａｔｔ ｍａｎ ｖｅｒｋｌｉｇｅｎ ｖｉｌｌ ａｋａ ｔｉｌｌ Ｊａｐａｎ ｏｃｈ ｐｌｕｇｇａ ｎａｇｏｎ ｇａｎｇ． Ｖｅｒｋａｒ ｓｊｕｋｔ ｒｏｌｉｇｔ． Ｍｅｎ ｎｕ ａｒ ｖｉ ｉ Ｆｕｋｕｏｋａ ｏｃｈ ｈａｒ ｔｖａ ｖｅｃｋｏｒ ｋｖａｒ ｈａｒ ｉ Ｊａｐａｎ ａｔｔ ｆｙｌｌａ ｉｎｎａｎ ｖｉ ａｋｅｒ ｈｅｍ．
Ｊａｇ ｈａｒ ｔｙｐ ｉｎｔｅ ａｔｉｔ ｍｉｄｄａｇ ｉｄａｇ ｈｅｌｌｅｒ． ＩＮＴＥ ａｔｉｔ ａｌｌｓ ｓｅｄａｎ ｆａｌａｆｅｌｎ ｉ ｍｏｒｓｅ． Ｄｕｍｔ，ｍｅｎ ｊａｇ ｋｌａｒａｒ ｍｉｇ ｏｔｒｏｌｉｇｔ ｎｏｇ ａｎｄａ．Ｉｍｏｒｇｏｎ ｓｋａ ｊａｇ ｇａ ｔｉｌｌｂａｋａ ｔｉｌｌ ｍｉｔｔ ｖａｎｌｉｇａ ｍｏｎｓｔｅｒ， ａｔｔ ｌａｇｇａ ａｌｌａ ｐｅｎｇａｒ ｐａ ｍａｔ ｔｉｌｌｓ ｊａｇ ｓｐｙｒ ａｖ ｍａｔｔｈｅｔ． Ｅｌｌｅｒ ｉａｌｌａｆａｌｌ ａｔａ ｏｒｄｅｎｔｌｉｇｔ．
Ａｎｎａｒｓ ｈａｒ ｖｉ ａｌｌｔｓａ ｉｎｔｅ ｇｊｏｒｔ ｓａ ｍｙｃｋｅｔ ｉｄａｇ． Ｔｙｐ ｒｅｓｔ ｔｉｌｌ Ｆｕｋｕｏｋａ ｏｃｈ ｈｉｔｔａｔ ｔｉｌｌ ｏｃｈ ｔｒａｍｓａｔ ｍｅｄ ｖａｒ ｖａｎｌｉｇａ ｈｏｓｔ． Ｃｏｕｃｈｓｕｒｆｉｎｇ ａｒ ｅｔｔ ｆａｎｔａｓｔｉｓｋｔ ｆｅｎｏｍｅｎ． Ｊａｇ ｏｃｈ Ｂｅｌｌａ ｓａｔｔ ｅｎ ｄａｇ ｈｅｍｍａ ｈｏｓ ｈｅｎｎｅ ｕｐｐｅ ｉ Ｓｔｒｏｍｓｕｎｄ ｏｃｈ ｆｕｎｄｅｒａｄｅ ｐａ ｈｕｒ ｄｅｔ ｖｏｒｅ ｏｍ ｍａｎ ｂａｒａ ｌｅｖｄｅ ｇｅｎｏｍ ａｔｔ ｓｏｖａ ｐａ ａｎｄｒａ ｍａｎｎｉｓｋｏｒｓ ｓｏｆｆｏｒ． Ｖｉ ａｎｖａｎｄｅ ｖｅｒｂｅｔ ”ａｔｔ ｓｏｆｆａ” ｏｍ ａｔｔ ｓｏｖａ ｈｏｓ ｎａｇｏｎ ｐａ ｄｅｎｎｅｓ ｓｏｆｆａ． Ｄａ ｖｉｓｓｔｅ ｖｉ ｉｎｔｅ ｏｍ ａｔｔ ｄｅｔ ｆａｎｎｓ， ｍｅｎ ｓｅｄａｎ ｈｉｔｔａｄｅ ｊａｇ ａｔｔ ｄｅｔ ｇｊｏｒｄｅ ｄｅｔ ｏｃｈ ｓａ ｋａｎｄｅ ｊａｇ ａｔｔ ｊａｇ ｂｅｈｏｖｄｅ ｖａｒａ ｄｅｌａｋｔｉｇ． Ｓａ ｄｅｔ ｂｌｅｖ ｊａｇ ｓａ ｆｏｒｔ ｊａｇ ｆｌｙｔｔａｄｅ ｈｅｍｉｆｒａｎ， ｍｅｎ ａｔｔ ｆａｋｔｉｓｋｔ ｂｏｒｊａ ｈｏｓｔａ ｆｏｌｋ ｇｊｏｒｄｅ ｖｉ ｆｏｒｓｔ ｔｙｐ．．． ｖａｒｅｎ ２００９．
Ｓａ ｊｕ ｓｉｔｔｅｒ ｖｉ ｈａｒ ｏｃｈ ｄｅｔ ａｒ ｊｕ ｋａｎｏｎｋｕｌ． Ｖｉ ｔｙｐ ｈａｒ ｓｐｅｎｄｅｒａｔ ｔｙｐ ｔｏｔａｌｔ １００ ｓｐａｎｎ ｐａ ｂｏｅｎｄｅ， ｍｉｎｕｓ ｐｒｅｓｅｎｔｅｒ ｔｉｌｌ ｆｏｌｋ ｓａｋｌａｒｔ， ｏｃｈ ｖｉ ｈａｒ ｆａｔｔ ｈａｎｇａ ｍｅｄ ｅｎ ｍａｓｓａ ｓｊｕｋｔ ｋｕｌ ｆｏｌｋ ｏｃｈ ｔｙｐ ｐｒａｔａ ｍｅｄ ａｎｄｒａ ａｎ ｈｏｔｅｌｌｒｅｃｅｐｔｉｏｎｉｓｔｅｒ ｏｃｈ ａｎｄｒａ ｔｕｒｉｓｔｅｒ．
Ｍｅｎ ｊａｇ ｓｋａ ｔａ ｏｃｈ ｓａｔｔａ ｍｉｇ ｏｃｈ ｋｏｌｌａ ｌｉｔｅ ｐａ ｊａｐａｎｓｋ ｔｖ ｎｕ ｏｃｈ ｆｏｒｓｏｋａ ｆｏｒｓｔａ ｖａｄ ｓｏｍ ｈａｎｄｅｒ． Ｅｎ ｍａｓｓａ ｊａｐａｎｓｋａ ｍａｎｎｉｓｋｏｒ ｓｉｔｔｅｒ ｏｃｈ ｌｙｓｓｎａｒ ｐａ ＲＨＣＰ－Ｂｙ ｔｈｅ ｗａｙ ｏｃｈ ｔｙｐ．． ｇｒａｔｅｒ． Ａｌｌａ ａｎｄｒａ ｓｋｒａｔｔａｒ． Ｓｐａｎｎａｎｄｅ．
Ｈｏｓ ｅｒ ａｒ ｋｌｏｃｋａｎ ｈａｌｖ ｆｙｒａ． Ｇｏｄｎａｔｔ！
Kyoto igen! Eller: Om man kan gora samma sak tva ar i strack och det fortfarande ar lika roligt, varfor ska man då hitta nya saker i livet?
Vi ar i Kyoto idag, hos Jorunn! Tjoho! Nu har vi med andra ord traffat alla vi kanner som bor i Japan som vi borde traffa utan en enda person, och det ar Janna. Henne kommer vi inte heller att traffa eftersom hon bor i Sendai med Andreas och vi tankte, precis som forra aret, aka vidare soderut till Fukuoka efter det har aventyret i Kyoto.
Iallafall, jag maste beratta om gardagen. Det hela borajde med att jag kopte lite nya klader eftersom jag kande att jag inte ville traffa Linnea och hennes vanner och skamma ut mig genom att ha en brun (om an ursprungligen vit) skjorta och trasiga byxor med en palestinasjal runt som doljer de ntrasiga gylfen, samt gympadojjor med faktiskta hal i. Allt slutade med att jag sag javligt pimp ut.
Paul, a andra sidan, bestamde sig for att ha sandaler till stallet. Han kom in anda eftersom han var med oss coolingar, men killen i dorren tittade pa honom och sade "hm, sandaru wa chotto...". Dar inne var det val som man kunde vanta sig. 50% ascoola japaner och 50% asfaniga vasterlanningar som tafsade pa japanerna och sittdansade med varandra vid baren.
Sjalv tyckte jag val att det var sadar kul. Det var val egentligen knappast vart det, men i delvis annat sallskap hade det kunnat vara nagot. Latt hardcore av Paul att ta sig in med sandaler iallafall. Respekt.
Sa det hela ledde till att vi gick hem i regnet tidigt pa morgonen och kande oss trotta och sega och sov ett varv eller tva pa Yamanote-linjen (Tokyos cirkel-linje) innan vi skulle hamta upp vara Rail Passes. Som vi fick tag i, akte till Kyoto som var HELT SKONT OCH SVALT och inte alls sadar ackligt varmt och snuskigt som det var nar vi var har forra gangen utan i sjalva verket kanonkul och asmysigt.
Jorunn at glad och mysig och vi at pa Falafel Garden i ar igen (Tony vet vad jag snackar om, det visar sig att Jorunn bor typ gangavstand darifran!) och lekte sedan att Paul var mobbad pa en lekplats. Dagens höjdpunkt. Och jag at En stor falafel och omedelbart en mellan till, bara for att jag kunde. Inte for att jag nödvandigtvis var hungrig, men det var gott. Precis som forra aret, med andra ord.
Och DÄR inser jag att Jorunn saklart har ett svenskt tangentbord och att jag inte alls behöver stava fel for att det ska bli begripligt. Men det ar såklart försent eftersom jag redan vant mig vid den grejen.
Nu sitter folk och trackar mig har coh att vi maste sova (klockan ar liksom elva) och jag tänkte egentligen lägga upp massa bilder och sadar, men nu far jag nog göra det imorgon istallet medans de har kakar frukost.
Jag har, sedan jag kom till japan, nastan exakt 3000 spann mindre an jag jar akte, vilket jag anda ser som nagot av en vinst eftersom jag har varit har 12 dagar.
Åh just det, vi sag eldflugor idag ocksa! Vi hittade dem nere vid nagon typ back eller nagot, ett par stycken. Man fick leta lite, men sa smaningom krop ett par fram och man sag de sitta och glimma i traden. Vi lyckades aven hitta en som Paul plockade upp och holl i handen sa att den lyste upp dar inne, sedan kom det en japansk kvinna med sina tva barn som blev ratt uppspelta och radda for den dar eldflugan. Sedan satte vi oss och kikade lite pa massa japanska universitetsstudenter som tranade fotboll. 
Sahar sag okonomiyaki (skrev om det senast) ut nar den ar klar. God.
Och sahar ser det ut nar Jemaine fran flight of the conchords star och overvakar stekandet.
Godzilla-bilden. Maste tas.
Utsikten fran Roppongi hills. Viktigt att komma ihag ar att vi star pa toppen, under bar himmel, nar bilden tas. Svart att lata en bild gora vyn rattvisa. Stad at alla hall. 
Palle pa Kattcafe. Jag tvingade dit dem, eftersom det ar ett maste att gå på, men sjalv vagrade jag eftersom jag tycker det ar lite creepy.
Det har ar Nakamura-San till vanster och Yuki-San till hoger. Sjukt trevliga japaner, inte helt japanska (vilket uppskattas) och valdigt snygga. Nakamura-San kommer till Sverige i Augusti i ett par manader,jag hoppas han kmmer forbi mig en svang.
Bild från i morse. Jag visste inte forran nu att den har bilden ens fanns, men den ar ju ratt hysterisk pa nagot satt.
Vi sitter med Jorunn pa kanten av en flod i Kyoto. Medn vi satt har kom det en massa folk och pratade med oss, en pa engelska och den andra pa japanska. Det ar en kul kansla att faktiskt kunna svara nar en 80-arig joggande japan stannar in och borjar snacka om allt mojligt och sin hund, utan att behova sta och bara skaka pa huvudet och skrika pa engelska.
Jorunn ar en av de vackraste manniskorna i varlden, och vi har saknat henne jattemycket. Det tankte vi fortsatta med sa fort vi aker harifran pa mandag. Om vi inte tar en snabbtur upp igen efter fukuoka for att kramas. 
Vi korsade floden pa de stenar som var utlagda for andamalet, men jag lyckades fortfarande bli blot om sockarna och skorna. Det var for att jag kom pa iden att ta av mig skorna efter att jag hade surat ner dem.
Fast jag var inte heller den enda som blev blot. Jorunn i strumpbyxor, damer och herrar:
Jag vill saga godnatt ikvall genom att lagga upp en sista snygg bild, menistallet blev det bara annu en "ledsen i regnet"-bild. (Jag akte forresten Shinkansen idag! TJOHO!)
Godnatt!
Hej alla, vi ar fortfarande i Tokyo
Nej nu borjar det bli lojligt
Idag sover vi stallet hos en annan kille som Paul ville bo hos eftersom han tyckte att Toshihiro var lite skum och jobbig. Jag haller inte med honom, men den har killen ar skon ocksa. Lite mer typisk Japansk Couchsurfare, men inte sadar tyst och radd som vissa japaner kan vara.
Vi var hogst uppe i tva torn idag iallafall. Forst pa dagen i Metropolitan government office, dar jag varit forut, pa 45e vaningen, och sedan, pa kvallen, akte vi upp pa sky deck pa Roppongi Hills, da alla roda lampor blinkade som eldflugor, precis som i Lost in Translation, och det var skitmysigt. Vi var liksom UTOMHUS, pa toppen av en av Tokyos hogsta byggnader, och det var sa fint. Hela staden stracker ut sig sa man ser inget annan an stad, stad, och stad. Men lite motorvagar som pulserar och Tokyo tower som lyser gult. Bilder kommer upp sedan, kanske imorgon eller nagonting. Nu ska vi forsoka sova eftersom klockan faktiskt ar halv tva.
Teresa, ta inte alla stjarnor utan mig, jag vill ocksa ta nagra av de roliga, annars tar allt kul slut innan jag kommer hem. :(
Men okej. Godnatt. Vi ses!
Aventyr i Tokyo hos couchsurfare. Spannande.
We we we so excited, we so excited, we gonna have a ball today.
Tjoho! Nu sitter jag pa ett internetcafe och jag fattar inte ens vad jag oroade mig for imorse. Har man aldrig varit pa internetcafe i japan sa fattar man kanske inte varfor jag ar sa glad, men jag tankte forsoka att forklara det nu.
Alltsa, man sitter i ett litet bas, stort som typ 120 brett och 160 langt. Pa ett ladervadderat golv med en kudde. Det ar namligen sa att man ska sova har. Det finns olika sorters platser, och vissa sover man inte pa, som till exempel de som bara ar stolar i en hall, eller den lite lyxigare massage-platsen. 10 timmar har vi bestallt, vilket kostade oss 150 spann var. Och nu ar vi har till 11 imorgon.
Har finns, forutom internet:
Ett par hundra hyllmeter japanska serier
Gratis Slush-maskin
Gratis Lask/Kaffe-maskin
Chips och godis att kopa
Mat att kopa
Toalett
Dusch
Ingen nojlighet att reservera i fortid, vilket innebar att det nastan aldrig blir fullt.
Tofflor (som man anvander overallt i japan)
Folk bor pa sadana har stallen. Det ar ett problem i japan, de kallas typ "internet cafe-refugees" eller nagot, och ar alltsa businessmen som hanger har av olika anledningar.
Summan av kardemumman ar att det ar kanonbra eftersom det kostar precis lika mycket eller mindre an ett vanligt vandrarhem, och man sover ganska bra om man vanjer sig och kanske tal att sova pa lite vad som helst.
Ovriga saker. Tja. Jag har borjat tokgilla laten "Love the way you lie" av Eminem. Jag vet inte vad det var, men jag gillade den mer och mer och sa stod vi i Tsutaya i Shibuya och provlyssnade lite skivor och sa horde jag den och bara stod som forstenad. Sa SJUKT BRA! Jag forsokte kora "Lose Yourself" med Andreas pa karaoken igar, men det blev for svart, jag hade glomt nastan all text. sa jag var lite bakom hela tiden. Jobbigt att jag tycker Eminem ar sa grymt ojamn. Han ar duktig, men jag tycker att det finns for mycket "skits" och sadant. Storigt.
Sadana har bilder fick jag inte alls ta, utan det var bara trakiga bilder dar jag fick sta och ga pa olika stallen och se stel ut, men lite posande hann jag iallafall med nar paul var framme.
Imorgon ser ut som foljer: Frukost-karaoke, chilla runt nagonstans inne eftersom det lar regna, och sedan kanske dra till en snubbe som vi fatt boende med via couchsurfing men som arligt talat var lite skum och vi far se hur bra vi "gelar".
Blir spannande i vilket fall. Tokyo ar kul.
Panikboende
Nu kom de med kallt te och kakor till oss trots att vi 1. inte ska checka in och 2. tjejen som ar har for att checka in ar har 2 timmar efter stangning.
Snart ska vi antagligen sjunga karaoke. Forst ata men sedan sjunga, om vi orkar. I sa fall kor vi tills vi "drop".
Just det, jag ska beratta om fotosessionen idag ocksa. Det hela tog tva timmar, jag fick prova en massa klader som jag aldrig har rad att faktiskt kopa sjalv. Alltsa sadar outfits som kostade 1500 per plagg. Men kul var det. Det var lite obekvamt ibland (typ byta byxor utomhus utanfor en busshallplats full med folk. Fast det var okej ocksa) men framfor allt var det kul att veta att det ar jag som syns pa hostkollektionen till nagon kladbutik i japan senare i ar. Okej, det roligaste var val kanske nar jag, ikladd kortbyxor, pannbandoch duffel (!) blev ombedd att bara en skateboard och ga emot kameran. Det kandes lite Lost in Translation, faktiskt. Saker hander iallafall.
Plus att jag fick 10000 yen for det. Vilket ar ca 800 spann, och nastan lika mycket som det jag spenderat pa att vara har hittills. Sa nu ar jag plus minus noll, nastan. Eller snarare, jag ligger back 300 sedan jag akte. Tjoho!
tACK FORRESTEN MAMMA FOR DINA FANTASTISKA KOMMENTARER PA DEN HAR BLOGGER. sMA BOKSTAVER AR FOR TONTAR I VILKET FALL!
Sedan far vi se hur det blir imorgon. Vi har fixat boende hos en galen japan som var lite latt aggresiv i sitt svar till oss och som vi kanske gar ASDALIGT ihop med. Hans instruktioner var typ "Dra till den har lilla skivaffaren i Shibuya och hamta en nyckel hos min rumskompis, han ar Jamaican, sedan ar ni on your own. Jag bor har." och sa vagbeskrivning. Han verkar iallafall ratt soft och jag tror att vi ska gora ett forsok men det beror helt pa hur det ser ut imorgon. Vi ska iallafall lamna lite bagage med Amy, sa det ar en sak vi slipper oroa oss for. Vem vet, vi kanske kan kora internet cafe alla de har tre sista dagarna i Tokyo. Sedan aker vi till Jorunn.
Imorgon ska jag fotas av en japan. Konstigt.
Vi drog forst pa karaoke. Vilket saklart var kul. Jag sjong nastan bara latar pa engelska, eftersom det ar det som jag tycker ar kul. Japanska latar intresserar mig inte sadar jattemycket, faktiskt. Tyvarr. Det var ratt kul iallafall, aven om jag kanner att det hade varit roligare en annan tid pa dygnet an strax innan lunch, och kanske med fler personer, men jag ar inte saker. Vi har iallafall massa roliga filmer pa Paul som rappar, Andreas som sjunger som Scatman och jag som till slut far slappa loss med "I want it that way".
Sedan drog vi ju till ambassaden och skulle ga pa deras firande av nationaldagen (som egentligen saklart infaller imorgon). Det var ungefar sahar roligt.
Ovan ar en bild jag tog for att forsoka fanga stamningen som radde pa platsen. Jag lyckades ratt bra. Men det var trevligt att traffa Louise igen, aven om det egentligen ar en person som jag knappt kanner alls. Sedan irrade vi runt och forsokte ata mat men jag rakade bestalla sadan dar javla nudlar igen, men den har gangen var den kall. Det var fortfarande den dar ackliga soppan men fisk- eller kott- eller whateverbuljong, men den har gangen var den kall och det var sa ackligt! Jag fick i mig nagra av nudlarna och lamnade soppan. Alltsa seriost. Det godaste jag atit i Japan ar Spaghetti med tomatsas. Det ar ju kanon.
Resten av dagen spenderades med arenden mellan vart hus och Amy, som vi skulle traffa i Shinjuku men var tva timmar forsenade till och sedan att vanta pa Andreas buss som skulle ga vid 11. Sedna borjade det regna och da blev Paul ett litet djur som satt under ett paraply och var ledset.
Men okej, det knasigaste idag var nog anda den har mannen som, efter en lang natt, satt och sov mitt ute pa gatan, pa en stol, i Roppongi. Det knasiga var inte att han sov, for det sag vi folk som gjorde pa karaokestallet ocksa, nar vi var dar senare pa dagen, utan att det bredvid honom star en vattenflaska med en iphone balanserandes pa sig.
Jag ar saklart inte SAKER pa att det var en iphone, men det sag verkligen ut som det. Och killen toksov, ingen ravsovare dar inte. Inte saker pa om han var japan eller inte, men det ser inte ut som det. Otroligt i vilket fall att ingen tagit den och bara HOPPATS att det var en iphone.
Nej men alltsa klockan ar skitmycket nu. Nu ska jag sova pa riktigt.
Godnatt!
Kicking in the front seat, sitting in the back seat, gotta make my mind up, which seat can i take?
Det har ar alltsa en hund mitt i Yoyogi-parken som nagon envisats med att lara aka skateboard. Den kickar ifran och allt, och sedan star eller sitter den dar och bara.. rullar. Sotaste.
Vi fick oss iallafall en picknick i Yoyogi park med massa svenskar/klasskompisar (det var pa riktigt 10 svenskar dar och 8 har jag gatt i samma klass som) och lika manga japaner. Det hela var trevligt tills allt borjade urarta i morkret (det blir ju morkt har ratt tidigt...) med bjornen sover-leken och midsommardanser runt en provisorisk midsommarstang som nagon japan hade bemodat sig med att bygga. Eller kopa, vem vet. Da gick det fran trevligt till kul istallet. Sedan gick vi tillbaka till Shibuya for att sjunga, men eftersom inget hande stack vi hem istallet.
Sahar ser Shibuya ut pa natten. Det ar en miljon folk precis overallt och alla ser ascoola ut.
Jag har idag spenderat ca 120 spann. Det betyder att vi imorgon kan branna 2000 spann och fortfarande halla budget. Det kommer vi saklart inte att gora, eftersom vi ska pa FEST PA SVENSKA AMBASSADEN och sedan sjunga den billiga lunch-karaoken sa vi hinner gora det innan Andreas aker hem.
Sedan var vi saklart i Harajuku ocksa. Denna bild ar tagen pa Takeshita-Doori som ar FULL med folk och alla ser ut som tartor. Nastan iallafall. Det ar iallafall dar alla unga modebrudar- och killar hanger. Ni vet, de har som ser ut som tv-spelskaraktarer och sadar. Andreas ar den langa snyggingen till hoger och om ni hittar paul i bilden sa far ni ocksa en poang.
Sedan finns det stallen vid Takeshita-Doori som ser ut sahar ocksa.
Jag at en inari idag fran Family Mart idag, och jag hade lite svart att fa ner den. Forra gangen vi var har var det typ allt jag at och jag alskade det. Nu fastnade den nastan i halsen, fast den smakade egentligen inte ackligt, det bara kandes konstigt. Antagligen beroende pa omstandigheterna runt mitt forra besok. Men nu tittar vi framat istallet! Apropa det, hur var din klubb-natt, Laura? ：）
Nej men alltsa. Vi ses imorgon bitti igen. Vi ska tvatta lite, har jag tur hinner jag tvatta de har smutsiga byxorna innan vi drar hem till Sverige en svang. Om det blir av. Var kompis, vars mamma bor dar, har sagt att vi antagligen kan komma, men vi far se ifall nagot ovantat hander.
Nu ska jag lyssna pa Friday en sista gang och sedan ga och lagga mig. Godnatt!
7 am waking up in the morning, gotta be fresh, gotta go downstairs!
Hej och god morgon igen!
Jag har alltsa, pa tre dagar, gjort mig av med motsvarande 515 svenska kronor har i Japan. Det ar bra, eftersom jag redan sett ungefar hundra spel som jag vill kopa pa Book-off. Och ett vitt Playstation 2.
Idag ar det tankt att vi ska ata tart-buffe med Andreas, Linnea och Amy, men jag vet inte om jag egentligen pallar. Det finns sa mycket tartor, glass och chokladfontaner pa sadana staller, och pa de 90 minuterna man har pa sig hinner man ma ganska daligt om man inte haller i sig. Vilket man sallan gor.
Paul kommer att springa runt med ett par kalsonger idag som det star "Adam" pa. Tecken pa hemlangtan eller bara en tillfallighet? I vilket fall, nu ska vi dra. Jag aterkommer ikvall om det visar sig att vi hamnar pa ett internetcafe, annars vet jag inte var vi sover och om vi far tag pa en dator alls.
Hejda!
Friday, Friday, Getting down on Friday! Fun, fun, fun, looking forward to the weekend!
Yay, idag traffade vi Andreas och Amy och det var skitmysigt. Alla vi satt i Shibuya och bara... var i Tokyo. Det var inte alls sa varmt som jag trodde och pa kvallen var det bara sa skont att ga runt, jag trodde aldrig att Tokyo och Japan kunde vara sahar skont!
Alltsa dagen borjade med att kvinnan vi bor hos satt och vantade pa oss och hade gjort frukost (eller iallafall stallt fram massa grejer som sallad och dressing) och sedan vantat pa att vi skulle komma upp. Hon hade liksom vantat pa oss istallet for att aka till sitt jobb i tid och vi bara chillade runt och tankte att det var lungt. Det blev tryckt stamning, men sur var hon inte. Inte sa det syntes iallafall. Lite besvarligt var det nog, men vi bad om ursakt och allt loste sig till det basta. Och NEJ hon hade inte sagt nagot om det dagen innan. Himla japaner, sag vad ni egentligen menar.
Men sedan blev det battre. Vi lekte runt Shibuya och pa kvallen gick vi pa Shakey's Pizza och at Pizza. Det var pizza-buffe, vilket innebar, saklart, att man at sa mycket man ville av de pizzor som fanns. Nu har jag ingen bild pa det, aven om vi tog en, men jag at alltsa idag nagot jag aldrig trodde jag skulle ata, namligen Pizza med Marshmallows, Choklasas, Strossel och Vaniljsas. Pa samma pizza. Wasabi-pizza fanns ocksa, men det var inte en av dessert-pizzorna.
Vi korde ocksa 5 omgangar luft-hockey, vilket ar SKITKUL som alltid. Den riktiga arkadspelskvallen later sig vantas pa tills sista veckan da jag har pengar att branna pa allt jag vill. Sedan gjorde vi... purikura. Man.. tar bilder, och... malar pa dem i en dator.. och.. jag vet, inte. Googla, bilderna racker som forklaring. Ni far se nar jag kommer hem, ni som vagar.
Imorgon kor vi nog karaoke-kvall och struntar i att komma hem alls.
Just det, en spannade sak till hande idag ocksa. Jag och Paraflaxet satt och vantade pa Amy vid Hachiko i Shibyua da en kille kom och fragade om jag ville stalla upp pa en photoshoot, typ. Det sags att man som vasterlanning blir modell typ sa fort man kommer hit, och det verkar nastan stamma. Blir det av sa ska vi ses pa samma stalle klockan 15 pa mandag, och blir det inte av var det iallafall kul att for nagra sekunder kanna sig som Vince i Entourage medan Paul, som min manager, bokade tid at mig och bytte telefonnummer. Det var for att det var han som satt narmast, men det kandes anda valdigt "min klient jobbar bara under de har omstandigheterna, och den har lonen.." osv.
Kul kul. Godnatt.
Vaknade med skuggor idag.
Idag ska vi traffa Amy och hitta pa nagot med henne. Hon ar ocksa en gammal klasskompis (precis som Andreas, som vi ocksa ska traffa idag och som antligen ska fa tillbaka sina 15 kilo kruskakli som jag fraktat med mig over halva jorden) och hon brukar ha saker for sig sa for hoppningsvis far vi kul med henne. Det forsta vi ska gora idag ar att, precis som igar, bege oss till Shibuya men istallet for att, som igar, tappa bort oss darifran ska vi forsoka hitta ett helvegetariskt falafelstalle utifran en hogst spartanskt beskriven karta jag satt och knapade ihop med hjalp av google maps igar. Lar ju ga sadar.
Frukost blir Inari och Melon Soda. Men egentligen vill jag bara lyssna pa Hjalmar, det islandska reggaebandet som bade Teresa och Laura tipsat om. Sjukt bra. Har de bara slappt en skiva?
Apropa slappta skivor har jag ju helt missat Strokes senaste. Maste jag gora nagot at.
Hejda.
Paul ar en brevduva.
Alla som sett Lost in Translation kanner till det har stallet. Eller nagon som ens sett NAGON film som utspelar sig i Tokyo alls.
Nu har jag glomt vad vi gjorde sedan, men jag tror att vi mest irrade runt. Vi forsokte ta oss till Harajuku for att titta pa klader vi inte hade rad att kopa eller spana in vilka Crepes vi ville ata nar det inte regnade, men allt slutade anda i det har:
Just det, vi at lite nudlar ocksa. Jag forsokte bestalla kalla bovedenudlar men fick varma i nagon sorts soppa full med gronsaker och en crazy svamp. Jag forsokte kanske inte hart nog, nar hon fragade om jag ville ha kalla eller varma bad jag om varma.. men anda.
Bilder pa mat ar sa trakiga sa jag brukar aldrig ta dem sjalv, och det var Palle Kuling som envisades med att knappa pa den har skalen. Svampen dar till hoger sag sa labbig ut. Shiitake var det inte heller, sa vem vet var det vaxer och varfor. Smakade ingenting och blev foljaktligen kvarlamnad i skalen pa slutet. Jag lar nog inte ata det igen.
Sedan regisserade Paul pot den har fina bilden eftersom vi tappade bort oss ett ganska bra tag mellan Shibuya och Harajuku.
Julain luktar apa
Frukost blev det iallafall
Och saklart regnar det, eftersom att det alltid regnar har i Tokyo under regnperioden. Det ar typ vitt pa himlen och vi lar inte se nagon sol pa flera dagar och om den kommer fram ser vi den inte anda pa grund av all smog.
Jag har hittat en ny grej jag vill gora har iallafall. Det finns en film som heter Cafe Lumiere (Kohi jiko pa japanska), regisserad av Hou Hsiao-Hsien, som utspelar sig i Tokyo och ar min favoritskildring av Japan bar none. Paminner om en modern Ozu-rulle, det vill saga utan allt trakigt och, for oss vasterlanningar, oforstaeligt som ingar i japansk kultur. Snygg och underbar film som forvisso kanske ger mer till nagon som varit i Tokyo och langtar tillbaka till Yamanote-linjens vilda trudeluttar an nagon som inte har nagot intresse alls i Japan, men det ar fortfarande en bra film.
Det finns iallafall en speciell vy som jag vill se har, och det ar Ochanomizu-stationen sedd fran en speciellt bro i narheten. Bron heter Manseibashi och jag har ingen ANING om var den ligger. Men det ska vi ta reda pa.
Paul har sagt att jag har en chans pa mig att visa hur gott choklad ar, sa nu ska jag hitta en bit choklad som verkligen inte kan misslyckas med uppgiften. Fet chans att hitta det i japan i och for sig. (Jag ater i och for sig all choklad och mycket av det, som ni kanske vet, men jag tror inte att nagon av mina favoriter kommer fran japan, direkt...)
Hejda!
Blod, svett och lingonsylt.
Paul ville att vi skulle dopa ett inlagg till det. Det hela handlar om en burk lingonsylt for 79 spann som tullen stal av oss efter att vi kom till Kina och skulle byta plan. Lingonsylten var viktig for att Hjortronsylten som vi kopte i hotorgshallen forsvann sparlost (misstanker att Teresa eller Laura stal dem med oflit).
Nu sitter paul i Yukata bakom mig och tycker att han ser ut som en samuraj, men alla vi som sett en blavit yukata vet att han bara ser ut som en banan i pyjamas.
Det ar inte lika varmt nu som nar jag var har forra gangen. Da var det sa varmt att mitt huvud holl pa att ga sonder och jag orkade inte gora nagonting alls nagonsin typ, om det inte fanns aircondition i rummer dar jag skulle gora det.
Men iallafall. Det roligaste vi haft hittills var nog anda pa arlanda da vi hittade ett par bagagevagnar och raceade jarnet pa en 100metersstracka i vantan pa flyget. Det sag ungefar sa har muppigt ut.
Nu ligger paul och sover i sin futon i ett av de storsta rummet jag sett i ett japanskt hem. Vi ar hos en kompis till Pauls kusin och hennes familj, och jaklar vad stort de bor, rakt mitt i Roppongi. Klockan ar 0100 och jag kan val inte direkt kalla det att jag ar jetlaggad, men jag sov sa mycket pa taget och flyget att jag inte kanner mig redo att kasta in handduken riktigt an.
Fast jag saknar redan sverige och allihopa dar. Pinsamt, eller hur. Igar gjorde vi det har. 
Imorgon ska vi antingen gora nanting kul, eller sa ska vi vara sjuka, vi har inte riktigt bestamt oss an. Godnatt!
