julianevans

Senast jag skrev var i El Paso. Vi satt i El Paso lika länge som vi var i Flagstaff, men hade ungefär en tiondel så roligt. 

 

Första dagen i El paso, efter att ha sovit på ett motell, mötte vi Sam, en kille som sade att han skulle skjutsa oss en bit "down the road", och det kan man ju tacka ja till i snålblåsten i den texanska öknen. Först skulle han bara hem en sväng. Så vi hakade på, eftersom han var en så trevlig kille. Åtta timmar senare, efter att han hämtat sin tjej, lagat mat till oss, kollar på en film och lullat runt lite generellt, blev vi avsläppta en mil längre ifrån där vi började. Misstaget att tro att andra har koll ska vi försöka att inte göra igen, och eftersom det var mörkt var det bara att lägga sig på motellet som var där. Det ska sägas att vi hade det bra med Sam de första fyra-fem timmarna av vistelsen, men hans oförmåga att inse att vi inte ville komma iväg efter solens gått ner, och istället gå efter sitt egna oproduktiva stoner-schema gav en lite besk eftersmak. Men självinsikt är inget man kan förvänta sig av alla på en sådan här resa så vi får skylla oss själva och han ville väl. 

 

Dagen efter fick vi reda på att interstate 10 var stängd på grund av kylan och blåsten så det blev bara att gå och titta på tv. 

 

MEN! Sedan nästa morgon träffade vi Bob, en pensionerad advokat som hade bilen full av prylar på väg till Florida, dit han skulle flytta till sin nya ranch. En bra bit fick vi lift av honom, men vi gav oss inte utan frågade på kvällen när vi var framme en person till som tog oss till en liten liten by precis utanför San Antonio i mitten av texas. På morgonen kom en man vid namn Steven och körde runt oss lite på cirkelleden runt San Antonio, och en till advokat som tog oss på andra sidan San Antonio slog vad om att "när jag kommer tillbaka här senare står ni nog kvar, ingen plockar upp liftare längre". 

 

"Kanske" tänkte vi och åt en hamburgare utan kött på Wendys. En kvart tog det och när jag kom tillbaka från toaletten stod Fredrika och pratade med en lastbilschaffis med spetsig mössa som självmant erbjöd sig att ta oss till Baton Rogue i Louisiana. Han ville se våra pass, och vi tog hans telefonnummer, och så åkte vi. Ham var väldigt trevlig och sympatisk, och vi sov i hans lastbil i natt, efter att han förlorat 600 dollar på slotmaskinerna i ett casino i Louisiana,(men han verkar tjäna rätt drägligt så det är nog okej), och vi fick veta att han skulle hill New york igen på torsdag så om vi befinner oss på interstate 59 runt då kan vi få en skjuts igen. 

 

Jag skriver ner alla somm vi liftar med här, även om det blir tjatigt att läsa, för att det kanske kan vara kul at se exakt hur det kan gå till rent konkret liksom. 

 

Så kommer vi då till New Orleans. På bensinmacken i Baton Rogue där Rick släppte av oss ropar en stereotyp av en white trash-kille med sin tandlösa flickvän och tre barn i bilen att hn kan ta oss en halvtimme till en bättre plats. Så vi kör, och får sitta på flaket, vilket man ju egentligen ALLTID vill. Hur sunkig truck han än hade. Jag tror vi BARA åkte med honom för att han hade tre barn i bilen, för i själva verket verkade han både skum och rasistisk, när han varnade pss för "the black folks in New Orleans". Fast det är kanske bara våra fördomar, men är det NÅGON vi träffat som passar beskrivningen av "meth-drabbad teenage dad" utseendemässigt så är det han. 

Det var han också som yttrade rubrikmeningen. Nu vill jag att ni bildgooglar typ "han grenade drink new orleans" så att ni själv förstår varför det Inte Kommer Hända.

 

Men visst. De här är säkert en fantastisk stad. Nu är vi iallafall här. En heldagstur från östkusten. Snart klara. LITE jävla imponerade är ni väl ändå, va? :)