Open mic
vi bor hos en kille som heter Colbe just nu, en otroligt hyperaktiv och social kille, som pysslar med stand up i Los Angeles, och jobbar sig upp, genom att gå på tre-fyra open mic-ställen ett par kvällar i veckan. Igår hängde vi med och kollade hela kvällen. Det var otroligt roligt, även om de allra flesta som försökte var sämre än usla, mest för att få se hur folk liksom försökte, testade grejer, och höll på. En kille skämtade om att han inte hjälper fula tjejer med saker men snygga tjejer och nåt superuselt om lesbiska, så att fredrika till slut lackade och efteråt berättade hur dålig han var. När allt kommer kring är det skönt att man är så smart.
Idag chillar vi mest och sådär. Men stundtals händer det ändå roliga saker för oss här borta.
Händelserik dag
igår var det roligt på riktigt.
Vi började med att åka in till South Central och kolla på watts towers, som jag rekommenderar att vi googlar för att fåmse hur det set ut, det är nämligen helt unikt. Historien bakom är att en man från italien som flyttade till kalifornien på 20-talet, efter skilsmässa från sin fru och sina barn, och alkoholism, började bygga ett torn bestående av järnrör som han böjde till på tågspåren, täckta av ståltråd och cement, och dekorerade med porslin, kakel och diverse annat han hittade (han var professionell kaklare). han byggde på det i 30 år, varje dag, helt själv och enbart för hand. Ligger mitt i south central, som är typ LA's ghetto nummer ett. Där bodde han och bara byggde på. Riktigt coolt.
Sedan åkte vi till där six feet under-huset ligger och tog lite bilder, och det var rätt kul att se. Den där verandan. Aaah. Vi såg också nån restraurang som är stängd och nuförtiden BARA används till att hyras ut för filminspelningar. bland annat american history x.
Vi såg la brea tarpit och åt tacos.
Men coolast var att vi åkte till burbank och sköt pistol. Sjukt nervöst, jag var den i vårt sällskap på fyra som fick visa att jag kunde hantera hamdelsvapenn. Så jag drog till med nåt och sedan gav de oss vapnen. efter lire gissningar fick jag till det. Alla var helt skakiga efter första magasinet, och både richard och fredrika ville sluta och tyckte det var obehagligt, men när vi butte till relolvern fick de ny vind och började njuta av det. Det var faktiskt sjukt roligt. Rekommenderas till ALLA. Eller ja, alla som älskar frihet!
Angående vädret är det som följer: sol och 22 grader varje dag, och inte ett moln på himlen. så kommer det att fortsätta.
Vilket land
Vi satt på ett hamburgerrestaurang/bar och efter en halvtimme kom en kille och ville höra ett korttrick för oss och det var faktiskt helt sjukt coolt. Det var verkligen ett sådan där trick som man bara inte FATTAR hur folk gör. sedan söenderade vi hela kvällen fram tills nu med honom och typ hängde och pratade om hollywoodnoch SJÄLVKLART var han nån slags producent och SJÄLVKLART hade han träffat anthony hopkins på AA-möte och SJÄLVKLART frågade vi om hans mailadress och har vi tur är det vi i nån jävla axe-reklam nästa vecka. Eller så har vi iallafall fått lite intressanta insikter kring industrin, eller iallafall inbillat oss att vi fått det. Och eftersom there's no business like show business så räcker det långt. En snäll ordningsvakt vid namn Eddie skjutsade oss längs Washington Boulevard till hotellet. Nu ska vi tvätta. Vi börjar gilla LA mer nu.
"We're not in tokyo any more"
Mu har vi varit här ett par dagar och tja. Vi har inte gjort så jävla mycket. Det är alltid soft att gå runt i STRÅLANDE solsken och tänka på er där hemma, men vi har liksom inte sett så mycket alls. Fula hollywood boulevard, fina los feliz (där filip hammar och massa andra rika bor), fula venice beach på kvällen (tänk blackpool), fina venice beach på dagen (tänk bold and the beautiful), trista upscale redondo beach och inte så mycket mer.
Mycket beach i texten men inte mycket i verkligheten. Det beror på att vi inte kommit till så många ställen. LA är nämligen, förutom otroligt vackert för den som i onödan romantiserat allt i usa sedan alltid,lika turistovänligt som norrlands inland. Tunnelbana finns, men bara fram till ett på natten (hittills visserligen inga problem) och nätet är lika utvecklat som göteborgs spårvagnsnät, på en yta stor som tokyo. Allra mest frustrerande för oss igår var insikten om att bussarna inte går ALLS på helger eller högtider, och i princip var man än ska får man vara beredd att gå ca en halvtimme ovan mark. Vilketförsvåras av den relativa bristen på övergångsställen.
Som tur är ska vi bo hos en 52-årig homosexuell jude i hollywood, som förhoppningsvis kommer ta med oss på nån hike i nåt av kullarna som finns här. Och, framför allt, visa oss saker med hjälp av sin bil.
En sak värd att berätta om är iofs tunnelbanan in till stan idag. Folk är generellt rätt öppna inför att starta konversationer med folk på tunnelbanan, och i morse satt ett par bestående av en rätt typisk surfarkille och hans tjej, som hade en stereo hon satt och spelade musik ifrån (att jämföra med tokyos uppmaningar att stänga av sina telefoner på tunnelbanan) framför oss, och lyssnade på tears for fears eller vad det nu var. Rätt vad det är frågar de oss om vi önskar höra nån låt. Till slut blir det ändå dancng queen, som så många gånger förut och vi småpratar lite tills en svart kille som står och håller sin cykel i tågets gång lägger sig i och frågar var vi är ifrån. "Sweden" Säger vi. "That's what's up" svarar han. Vi antar att det ÄR det, och pratar lite mer om long beach. Han uppmanar oss att vara försiktiga och ger mig sin box cutter knife med orden "hang on to that if you want to, man!" Men jag tackar nej. "It's illegal in sweden". "Is it? I gotta go there".
Vår nya surfarvän förklarar för honom att"black people get treated like royalties there because or all their white guilt, you know". Och det har han ju faktiskt rätt i. Kanske är det det som gör att jag kommer ut och tänker att det är helt sjävklart att killen ska ha en rostig box cutter i fickan. Den kommer säkert till användning när han leder sin cykel genom en bakgata i norra long beach och någon frågar honom "Where are you from?.."
Mycket beach i texten men inte mycket i verkligheten. Det beror på att vi inte kommit till så många ställen. LA är nämligen, förutom otroligt vackert för den som i onödan romantiserat allt i usa sedan alltid,lika turistovänligt som norrlands inland. Tunnelbana finns, men bara fram till ett på natten (hittills visserligen inga problem) och nätet är lika utvecklat som göteborgs spårvagnsnät, på en yta stor som tokyo. Allra mest frustrerande för oss igår var insikten om att bussarna inte går ALLS på helger eller högtider, och i princip var man än ska får man vara beredd att gå ca en halvtimme ovan mark. Vilketförsvåras av den relativa bristen på övergångsställen.
Som tur är ska vi bo hos en 52-årig homosexuell jude i hollywood, som förhoppningsvis kommer ta med oss på nån hike i nåt av kullarna som finns här. Och, framför allt, visa oss saker med hjälp av sin bil.
En sak värd att berätta om är iofs tunnelbanan in till stan idag. Folk är generellt rätt öppna inför att starta konversationer med folk på tunnelbanan, och i morse satt ett par bestående av en rätt typisk surfarkille och hans tjej, som hade en stereo hon satt och spelade musik ifrån (att jämföra med tokyos uppmaningar att stänga av sina telefoner på tunnelbanan) framför oss, och lyssnade på tears for fears eller vad det nu var. Rätt vad det är frågar de oss om vi önskar höra nån låt. Till slut blir det ändå dancng queen, som så många gånger förut och vi småpratar lite tills en svart kille som står och håller sin cykel i tågets gång lägger sig i och frågar var vi är ifrån. "Sweden" Säger vi. "That's what's up" svarar han. Vi antar att det ÄR det, och pratar lite mer om long beach. Han uppmanar oss att vara försiktiga och ger mig sin box cutter knife med orden "hang on to that if you want to, man!" Men jag tackar nej. "It's illegal in sweden". "Is it? I gotta go there".
Vår nya surfarvän förklarar för honom att"black people get treated like royalties there because or all their white guilt, you know". Och det har han ju faktiskt rätt i. Kanske är det det som gör att jag kommer ut och tänker att det är helt sjävklart att killen ska ha en rostig box cutter i fickan. Den kommer säkert till användning när han leder sin cykel genom en bakgata i norra long beach och någon frågar honom "Where are you from?.."
Usa
Happ klockan är ett på natten och vi kom till slut fram till usa. Det trodde vi inte tidigare idag när vi vid incheckningen insåg att jag glömt skaffa esta-visumet. Hah! Satan vad fredrika harade mig för det. I fem sekunder var vi övertygade att det bara var att vända om, men tydligen gick det att göra på plats där innan.
Såååå vi är i long beach och har inte hunnit göra ett skit annat än att köpa en pizza och ätit upp den. Ett faktiskt rätt mysigt och framför allt svinbilligt hotell där vi ska bo fram tills iallafall den 25e.
Inta vidare observationer hittills. Kul att kunna kolla på tv utan att allt är skit.
Grattis
Ja alltså grattis käre far. jag visste att det var nånstans i december som det var födelsedag på gång, men eftersom jag känner mig så jävla verklighetsberövad här borta så har jag inte grattat NÅN som fyller år sedan novembers början, det är så svårt att hålla reda på. Är inte helt nöjd det, jag hade gärna varit hemma om det inte hade varit snö överallt, och det inte hade varit så stundtals kul att vara här ändå. Det är upp och ner, men efter att ha varit jävligt ner i en vecka har det varit upp i ett par dagar nu, och det börjar kännas kul att åka till san diego. Lars winnerbäck sjunger i "jag fattar ingenting" att "två öl senare var skånegatan ändå lite lockande och framtiden ljus" och det är väl så det känns nu. Imorgon är det konsert med ett av mina favoritband, ska-punkbandet kemuri. (Youtuba deras låt "ato ichinen" eller "pma" så får ni höra hur det låter) och det blir fett. Vi bor hos toshihiro terui, en kille jag bodde med förra gången jag var i japan för två år sedan, med paul. Paul klarade inte av den usla soffan men eftersom vi är kära har vi lyckats pussla ihop oss bra varje kväll och han säger att vi kan stanna "as long as we like". Vi ser inte röken av honom i princip, men på lördag ska vi ut och hänga med honom en sväng igen.
Tokyo. Ja jävlar vilken stad. Vad vi gillar den.
Grattis på födelsedagen. Idag för 69 år sedan blev världen lite märkligare och det kan vi oftast vara glada för. Godnatt!
Ghibli
Idag är det tänkt att vi ska gå på ghiblimuseet. Det är lite tråkigt för alla skyltar är på japanska, dumt nog. Det är fint ändå och det går ju att kolla på bilder, men ändå.
Ghibli är alltså en japansk annimeringsstudio, som gjort allt som gemene man i sverige känner till om japansk film idag. Spirited away osv, alla de där filmerna. Vi gilllar dem.
Det kommer att vara det enda vi gör idag. Vi har varit så slöa den här sista veckan i tokyo att det liknar ingenting. Igår gick vi upp vid 12, kollade på nåt gammalt fångarna på fortet-avsnitt med thomas gylling till 13, duschade ich var till slut ute klockan 15. Vi åt middag, veganska ramen-nudlar som var helt SJUKT goda, och åkte mer eller mindre hem, efter att ha spelat några rundor Darius, och förlorat hårt. När vi kommer. Hem brukar vi spela lite musik och titta på nåt filip och fredrik-program. Deras podcast är för övrigt bättre nu än den någonsin varit. Medan alex och sigge är nere och kryper runt i sitt formulaiska skämtande som de fastnat i nyligen. Upp med er.
Tokyo igen
Skriver inte så mycket för det händer inte så mycket, men vi har åkt till terui, en kille jag couchsurfade med för ett par år sedan i typ två dagar, pch det var ju ett kärt återseende. Inget har förändrats på två år, hans rumskompis "double h" kommer fortfarande hem två på natten pch pratar om varför cricket är den bästa pch finaste sporten av alla, och terui själv skrattar mycket och vi har det rätt trevligt. Även om jag sov till hälften på en soffa och hälften på en planka inatt. Det fanns bara plats för en av oss i den lilla soffan.
Ghibli-museet kommer om 4 dagar. Sedan har vi en konsert att gå på som jag sett fram emot. Ärligt talat är det lite trist att inte ha så mycket pengar att röra sig med, så jag längtar efter att åka till usa och kanske spela in lite pengar i nån härlig småstad nånstans i kalifornien. Men då får vi öva en jävla massa.
Kära ni
Nu är det såhär att vi åker till usa snart och det kommer bli fett. Vi kommer att börja med ett par dagar i LA, och sedan söka oss till värmen i san diego och sitta på stranden och kanske hitta nån att bo och surfa med.
Sedan tänker vi försöka att lifta. Det är för att vi är nyfikna på hur det är. Vi är inte sugna på att träffa massa farliga gubbar eller fyllos. Vi vill träffa folk, och ta oss fram billigt genom t.ex texas, new mexico, arizona.
Vi har också liftat 15 dagar genom hela japan och haft det kul, men insett att det är tråkigt att svara på samma frågor hela tiden, och det är inte särskilt fritt att alltid tänka på var man måste stå för att få lift, och aldrig kunna slappna av med boende och allt sådant där. Kort sagt så finns det bra saker och dåliga saker och det kommer SÄKERT att vara svårare i usa. Farligt tror jag verkligen inte att det är, vi är båda rätt smarta och ansvarsfulla.
Vi kommer undersöka vad en hyrbil kostar i usa och vilken sorts körkort man måste ha för det, men det skulle kännas misslyckat, och som ettslag mot moralen att inte ens försöka lifta någon sträcka alls.
Huvudpoängen för mig har blivit att få ta det lungt och ha det roligt och frihetskänslan från en hyrbil kan verkligen vara värd det. Men vi gör en uträkning på det.
Vi har iallafall haft det asfett i japan hittills. Jag längtar hem. Som aldrig tidigare just nu, men vi har verkligen haft det bra. Det är lätt att h det bra i japan. Just nu är vi hemma hos en killle som gjort det till hans typ grej att ha folk hemma jämt. Han har hostat över 700 pers och när vi kom var det tre pers här och nu är vi de enda kvar. Fredrika har köpt de snyggaste jeansen som jag sett, ett par momotaro, straight från jeans street i kojima, där de tillverkades. Förmodligen är hon den enda i sverige som har ett par sådana utan att behöva importera dem från internet. Åtminstone den enda som köpt dem ifrån födelseorten.
idag har vi ätit ramen för första gången. Det är viktigt för att det är omöjligt. Ramen görs alltid på grisbuljong, vilket gör att det aldrig går att få vegetariskt. Jag skulle gissa att det i japan totalt finns... Garanterat över 20-30 000 ramenrestauranger, och ingen av dem har vi varit inne på, innan vi till slut, via internet, hittade en restaurang där man kunde käka både vegansk ramen OCH veganska gyozas. Alltså typ dumplings. Lite matfixerat kan det bli här ibland, eftersom japaner utan tvekan är de mest matfuxerade folket i världen. deras kultur cirkulerar kring mat och ätande på ett sätt som är helt sjukt. All tv vi har sett handlar om det, när man frågar folk om turistiga grejer att göra är det bara "de här nudlarna" eller "den här fisken".
Å andra sidan äter de mycket gott här.
Uppdatering
Okej förlåt för att jag inte givit levnadstecken på ett tag, vi har har varit utan internet men nu är vi i Tokyo och allt är bra. Skrivet mer från ett internetcafé typ imorgon.
Shikoku
återigen är vi på ett internetcafe. Kan tyckas lite tjatigt, men nu är det så att det är där man hamnar om man reser som vi gör. i morse gick vi upp, och åkte in till beppu. jag hade skrivit rätt långt om beppu, men jag råkade radera det. Så jag tar det igen. Beppu är en stad med ca 3000 varmvattenutlopp. Alltså ställen där det bubblar naturligt varmt vatten från vulkaner i närheten eller vad det nu är. Vi åkte dit mest för att fredrika gillar så jävla mycket att bada och vet jag om ett ställe so kan göra henne glad så är det ju bara roligt att dra fram det, som en tårta efter maten eller nåt sånt. Så fredrika badade fyra gånger på samma ställe, nåt liten obemannad badhus på nån gata där man pyntade 14 spänn och så får man vara där hur länge man vill.
Och det var vad vi gjorde i beppu. Killen vi bodde hos tog oss på middag några gånger, tillsammans med hans kompis, som var jätteintresserad av typ veganism när vi berättade vad det var och typ 'i want to try it' så det var ju kul. killen vi bodde hos, förresten, keisuke, var 21 år och pluggade på en internationell skola i staden. Han lät oss bo själva i hans lägenhet när vi var där, medan han bodde hos sin flickvän eller nån kompis. Jag älskar det lika mycket varje gång. Inte gästfriheten, utan det tillit man får, att ingen tror man ska sno deras grejer liksom. Att folk på restauranger lägger sina mobiler på borden medan de går på toaletten.
Nu har vi iallafall fått lift av en skild lastbilschaufför som jobbar 13 dagar på två veckor och imorgon ska ta oss de sista timmarna till kochi, på södra delen av sen här ön som heter shikoku.
Det var inte ens vi som fixade liften. Vi stod vid en vägkant och en kvinna kom upp bakifrån och frågade var vi skulle, sade att hon slutade jobet om 30 minuter och att vi skulle vänta, sedan körde hon oss till färjan och fixade vår nuvarande lift, utan at ge oss utrymme att protestera det minsta. Vi blev också bjudna på middag av lastbilschaffisen. Imorgon ska vi köpa lite godis till honom som tack hade vi tänkt. Det är roligt det här.
Söndag
Idag har vi surfat. Det har vi förresten gjort igår också. De är inga vidare vågor, men vi har lyckats fånga ett par och till och med stå upp nån enstaka gång. Faktiskt sjukt roligt. Alltså verkligen hur kul som helst. Det roligaste är kanske att ta på sig våtdräkten och bara inte frysa alls. Jag har aldrig varit i vsttnet utan att frysa som en gris men nu vet jag hur det känns. Vi började dagen med att sitta i en kall japansk gymnastiksal och titta på skolbarn som gjorde en skolpresentation. Den tog tre timmar och var väl så att säga ojämn, men det är ju alltid kul att se nåt nytt. De pratade lite med oss men det blev mest "what is your name?" Och sådant där.
Sedan blev vi lite rundvisade i skolan, där gordon är engelskalärare. gordon är killen vi bor hos och han är från atlanta. Det märks i hans rätt högljudda men charmiga sätt att prata. japanen på nedersta bilden jobbar på en fiskodling som han ska visa oss på tisdag. Det bli märkligt men det är åt rätt håll åt dit vi ska så att!
imorgon blir det surf och strandliv! Hoppas ni har det bra där nu när snön kommit. Det blir ju "så vackert" då. Ljust, tycker ni. Bra. Det unnar vi er. Vi vill inte ta det ifrån er. Så vi stannar ett tag till. Okej? Okej.
Godnatt.
Hyuga
Såhär set det ut där vi sitter just nu, hos en kille från Georgia, i Hyuga, ca 8 mil norr om Miyazaki. Vi började i morse med att gå en typ mil rakt ut ur staden och hoppas på det bästa, och vi kom till slut till en bensinmack där vi hissade vår skylt och inom tio satt vi i en bil. Som tog oss till en annan bensinmack där vi gjorde samma sak men istället för att nån stannade frågade en man och hans fru oss om vi behövde skjuts och tog oss sedan hela vägen fram, ca en halvtimme längre än de skulle. Det är skönt när de är två i bilen, då kan de underhålla varandra och en av dem kan titta bak ibland och kolla på bilder och googla saker osv.
Bedrövlig jävla bild med lysande ögon och allt men. Nåja.
Vi går också på museum ibland. Detta, t.ex, är Miyazakis naturhistoriska museum, där vi var de enda besökarna när vi var där, så när som på en annan familj. Tittade på vidriga kryp och tråkiga krukor. Nu ska vi bo här i några dagar, kanske göra lite sight seeing och bada lite i varmkällor, kanske rentav surfa lite om vädret tillåtet. Fest!
Miyazaki
Vi sitter och jaser i en liten stad vid namn Miyazaki i sodra japan. Det ar den varmaste staden i japan utanfor okinawa, och det ar skont vader har, lite blasigt men soligt och varmt. 16 grader typ. Det star palmer i mitten av den stora vagen ,vilket gor att allt kanns lite som typ L.A. Vi har i princip inte gjort nagoting vettigt i den har staden, utan bara gatt runt och atit saker, och suttit och surfat pa mobilen pa starbucks och kollat i butiker. Imorgon kanske vi ska ga och kolla pa ett museum och en park. Det BRUKADE finnas vad som pa nittiotalet var varldens storsta inomhusstrand har. Det var en tre hundra meter lang strand com fanns inuti en asstor dome, men den gick i kinkurs ar 2007. Den lag typ en halvkilometer fran en riktig strand.
Jag och nagon japan som vi fick lift till Miyazaki utav. Det jag tar med mig fran vara samtal ar att de snyggaste tjejerna enligt honom finns i Kyoto, Fukuoka och Akita. Ja, kanske. Vem vet.
Det bata OCH samsta med Miyazaki ar bristen pa turister, sa de flesta restaurangerna har inte en skylt pa engelska. Det har skulle nar och fjarran ha gillat.
Vi traffade ocksa en kille som berattade att han agde en tvspelsbar som han sedan sprang ivag och laste upp. Sedan satt vi dar i princip sjalva (sanar som pa en japansk punkare med sid vicious-troja och tva hattar pa huvudet som ALSKADE asta kask) i nagra timmar medan han gjrorde vitloksbrod at oss. Som vi alskar den har mannen.
Ja Kyoto. Det ar ju fint pa sina stallen men det ar ocksa en ganska trist stad. Nu har jag sagt det. Kyoto. Japans mest overskattade stad.
De obligatoriska radjuren pa miajima. Inga radjur i varlden har nagonsin varit mer obligatoriska.
Grattis till den storsta spindeln jag nagonsin sett. Efter det har at vi en god javla okonomiyaki (googla. Ser fett vidrigt ut) som vi inte heller behovde betala for, fast vi forsokte.
Jag får väl döpa om det här till nåt annat senare
Eftersom jag postade samma text curka en miljard gånger och inte vet hur man tar bort dem.
Här kommer en söt bild
På en chilifrukt som vill att man håller rent inne på toaletten. Jag förstår känslan, men kallar ändå tåren för en överreaktion.
Och eftersom det var så lätt att infoga bilder via telefonen så tar vi en till söt rådjursbild.
Gör om, gör rätt
För andra gången befinner jag mig i fredaparken i hiroshima, mellan den sedan 1945 bevarade atombombs-domen och museet som figurerar, om än aldrig på bild, i den starka öppningssekvensen i "hiroshima mon amour".
För första gången går det att andas samtidigt.
Först och främst handlar det naturligtvis om det svala klimat som vi upplever här just nu, med en temperatur som ligger på gränsen tshirtväder/jeansjacka och gör att de tidigt mörka kvällarna bidrar med en än större känsla av att befinna sig ett exotiskt land. Att kunna stå still och beundra en bro i solnedgången utan att hela tiden vilja springa in och sätta sig på ett airconditionerat starbucks gör att det här känns som resan då jag gör bot för mina tidigare synder och faktiskt upplever saker.
Den andra orsaken till att det känns som att nån dragit upp en över vattenytan är hur otroligt lång tid vi låter allting ta. Det finns en söags deadline i att vi ska till usa om två veckor och göra samma sak där, men bristen på övrig stress låter oss säga saker som "museet är stängt, vi hann inte eftersom vi åt så lång lunch och förutom det har vi inte gjort någonting alls idag. Vi tar det imorgon istället, nu går vi och läser i ett par timmar på nåt fik." är PRECIS den sortens kattliv-tillvaro som jag alltid vill befinna mig i.
imorgon kör vi miyajima, ön med alla rådjur, och sedan börjar vi gå mot service stationen i närheten för att ta oss till kyuushuu och, kanske, nagasaki.
Det här är för enkelt.
Mot Hiroshima
Mellan hiroshima och kyoto just nu. Inte mycket att saga annat an att vi fick lift av en kille som lyssnade pa green day och nu ska vi mot hiroshima dar vi hoppas kunna komma fram ikvall men det kan bli lite svart ocksa. Det borjar redan morkna pa och da blir det kallt fort. Men harifran ska det kunna ga raka vagen till hiroshima. Vi bodde hos en tysk tjej som sagt, som vi sade hejda till imorse. Hon drog innan vi gick upp (efter att vi sagt hejda saklart) och sedan kom posten med ett paket som jag signerade och tog emot. Lite konstigt. Men underbart att alla i Japan, japaner som ickejapaner har installningen att "det ar lungt, man behover inte lasa dorren for ingenting hander!".
Nagot slags paradis for en sadan som jag naturligtvis.
Kyoto
nu är vi i kyoto. Vi sover hos en tysk tjej som heter marianne som är väldigt pratglad och trevlig. hon är student på uni ersotetet här i kyoto och hennes lägenhet är, som alla andra i japan, svinliten och svinkall. Helt utan isolering. Nåja.
Vi kom hit i förrgår morse, med hjälp av två kvinnor från nagoya som var på väg till kobe för att se ett tempel (en i mina ögon helt ovärd resa eftersom vi egfter några dagar i kyoto åter kan konstatera att alla tempel ser likadana ut. Det kommer lite bilder snart.
Än så länge gör vi ungefär samma resa som jag gjorde både förra och förrförra gången jag vari japan, och i övermorgon kommer vi sätta fart mot hiroshima så då fortsätter vi med det men efter hiroshima hoppas jag att vi ska avvika från motorvägen och hamna lite mer "off", så att säga.
Grejen med att lifta i japan är att det går helt SJUKT fort och enkelt. Nästan lättare än jag ens kunde ana. I proncip går det till så att man frågar nån på ett rest stop var de är på väg, och så åker man. En gång kom det fram en person till OSS och frågade var vi var på väg och om vi ville hänga med dem till ise. Det ville vi inte men det var kanske dumt för det var nån slags en-gång-på-tjugo-år-festival som pågick där.
Faktum är att kyoto är rätt kallt och jag ser fram emot att åka söderut. Idag ska vi gå runt i gio -distriktet, kyotos gamla geishakvarter; men först ska vi googla så vi vet vad det egentligen är vi kollar på.
På väg!
Vahettere vi började ju liftai morse och det gick ju bra å så det var nån japansk bikerbrutta som såg oss och frågade en kvinna i en vit bil om hon kunde ta med oss så det gjorde hon och dessutom bjöd hon på lunch och fixade vårt nästa åk som var nån gubbe med dåligander och en lastbil som intepratade engelska och knappt japanska. Sista skjutsen var en brittisk surfare som skickade in oss med sin surfbräda och släppte av oss där vi NU är i stånd att gå och lägga oss, en rest stop nånstans 20 mil från kyoto.
Skämt åsido så känns det här lite som att fuska i livet. Maten kostar. ingenting, det är varmt om dagarna och hälften av våra rides har vi inte ens fixat själv. Otroligt. Imorgon bitti, vid er midnatt, når vi förmodligen kyoto. Då ska vi inte tänka på paul.
Skämt åsido så känns det här lite som att fuska i livet. Maten kostar. ingenting, det är varmt om dagarna och hälften av våra rides har vi inte ens fixat själv. Otroligt. Imorgon bitti, vid er midnatt, når vi förmodligen kyoto. Då ska vi inte tänka på paul.
